< Psaltaren 69 >

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
برای سالار مغنیان بر سوسنها. مزمور داود خدایا مرا نجات ده! زیرا آبها به‌جان من درآمده است.۱
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
در خلاب ژرف فرورفته‌ام، جایی که نتوان ایستاد. به آبهای عمیق درآمده‌ام و سیل مرا می‌پوشاند.۲
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
از فریاد خودخسته شده‌ام و گلوی من سوخته و چشمانم ازانتظار خدا تار گردیده است.۳
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
آنانی که بی‌سبب ازمن نفرت دارند، از مویهای سرم زیاده‌اند ودشمنان ناحق من که قصد هلاکت من دارندزورآورند. پس آنچه نگرفته بودم، رد کردم.۴
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
‌ای خدا، تو حماقت مرا می‌دانی و گناهانم از تومخفی نیست.۵
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
‌ای خداوند یهوه صبایوت، منتظرین تو به‌سبب من خجل نشوند. ای خدای اسرائیل، طالبان تو به‌سبب من رسوا نگردند.۶
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
زیرا به‌خاطر تو متحمل عار گردیده‌ام ورسوایی روی من، مرا پوشیده است.۷
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
نزدبرادرانم اجنبی شده‌ام و نزد پسران مادر خودغریب.۸
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
زیرا غیرت خانه تو مرا خورده است وملامت های ملامت کنندگان تو بر من طاری گردیده.۹
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
روزه داشته، جان خود را مثل اشک ریخته‌ام. و این برای من عار گردیده است.۱۰
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
پلاس را لباس خود ساخته‌ام و نزد ایشان ضرب‌المثل گردیده‌ام.۱۱
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
دروازه نشینان درباره من حرف می‌زنند و سرود می‌گساران گشته‌ام.۱۲
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
و اما من، ای خداوند دعای خود را در وقت اجابت نزد تو می‌کنم. ای خدا در کثرت رحمانیت خود و راستی نجات خود مرا مستجاب فرما.۱۳
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
مرا از خلاب خلاصی ده تا غرق نشوم و ازنفرت کنندگانم و از ژرفیهای آب رستگار شوم.۱۴
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
مگذار که سیلان آب مرا بپوشاند و ژرفی مراببلعد و هاویه دهان خود را بر من ببندد.۱۵
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
‌ای خداوند مرا مستجاب فرما زیرا رحمت تونیکوست. به کثرت رحمانیتت بر من توجه نما.۱۶
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
و روی خود را از بنده ات مپوشان زیرا در تنگی هستم مرا بزودی مستجاب فرما.۱۷
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
به‌جانم نزدیک شده، آن را رستگار ساز. به‌سبب دشمنانم مرا فدیه ده.۱۸
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
تو عار و خجالت و رسوایی مرا می‌دانی وجمیع خصمانم پیش نظر تواند.۱۹
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
عار، دل مراشکسته است و به شدت بیمار شده‌ام. انتظارمشفقی کشیدم، ولی نبود و برای تسلی دهندگان، اما نیافتم.۲۰
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
مرا برای خوراک زردآب دادند وچون تشنه بودم مرا سرکه نوشانیدند.۲۱
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
پس مائده ایشان پیش روی ایشان تله باد و چون مطمئن هستند دامی باشد.۲۲
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
چشمان ایشان تارگردد تا نبینند. و کمرهای ایشان را دائم لرزان گردان.۲۳
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
خشم خود را بر ایشان بریز و سورت غضب تو ایشان را دریابد.۲۴
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
خانه های ایشان مخروبه گردد و در خیمه های ایشان هیچ‌کس ساکن نشود.۲۵
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
زیرا برکسی‌که تو زده‌ای جفامی کنند و دردهای کوفتگان تو را اعلان می نمایند.۲۶
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
گناه بر گناه ایشان مزید کن و درعدالت تو داخل نشوند.۲۷
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
از دفتر حیات محوشوند و با صالحین مرقوم نگردند.۲۸
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
و اما من، مسکین و دردمند هستم. پس‌ای خدا، نجات تو مرا سرافراز سازد.۲۹
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
و نام خدا رابا سرود تسبیح خواهم خواند و او را با حمدتعظیم خواهم نمود.۳۰
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
و این پسندیده خداخواهد بود، زیاده از گاو و گوساله‌ای که شاخها وسمها دارد.۳۱
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
حلیمان این را دیده، شادمان شوند، و‌ای طالبان خدا دل شما زنده گردد،۳۲
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
زیرا خداوند فقیران را مستجاب می‌کند واسیران خود را حقیر نمی شمارد.۳۳
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
آسمان وزمین او را تسبیح بخوانند. آبها نیز و آنچه در آنهامی جنبد.۳۴
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
زیرا خدا صهیون را نجات خواهدداد و شهرهای یهودا را بنا خواهد نمود تا در آنجاسکونت نمایند و آن را متصرف گردند.۳۵
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
وذریت بندگانش وارث آن خواهند شد و آنانی که نام او را دوست دارند، در آن ساکن خواهندگردید.۳۶

< Psaltaren 69 >