Psaltaren 69
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
Ki te tino kaiwhakatangi. Hohanimi. Na Rawiri. Whakaorangia ahau e te Atua, ka tae mai hoki nga wai ki roto ki toku wairua.
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
Ka tapoko ahau ki te oru hohonu, ki te wahi kahore nei he tunga: kua tae ahau ki nga wai hohonu, ngaro iho ahau i nga waipuke.
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
Kua ruwha ahau i taku tangi; kua maroke toku korokoro: pakoko kau oku kanohi i ahau e tatari nei ki toku Atua.
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
Tini ke i nga makawe o toku matenga te hunga e kino noa ana ki ahau: he kaha rawa te hunga e mauahara noa ana ki ahau, e mea nei kia whakamatea ahau; utua ana e ahau i reira nga mea kihai i tangohia e ahau.
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
E te Atua, e matau ana koe ki toku kuware; kahore hoki oku he e ngaro i a koe.
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
E te Ariki, e Ihowa o nga mano kaua te hunga e tatari ana ki a koe e whakama i ahau: e te Atua o Iharaira, kei numinumi kau i ahau te hunga e rapu ana i a koe.
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
Mou hoki ahau i waiho ai hei tawainga: ngaro iho toku mata i te whakama.
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
He tangata ke ahau ki oku hoa ake: hei tautangata ki nga tama a toku whaea.
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
Ka pau hoki ahau i te aroha ki tou whare: kua tau ano ki ahau nga tawai a te hunga e tawai ana ki a koe.
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
I ahau i tangi, i whakatiki hei whiu i toku wairua, ka waiho tena hei tawainga moku.
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
I kakahu hoki ahau i te kakahu taratara moku, a i waiho hei whakatauki ma ratou.
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
Kei te korero kino moku te hunga e noho ana i te kuwaha: waiatatia ana ahau e te hunga haurangi waina.
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
Ko ahau ia, ki a koe taku inoi, e Ihowa, i te wa e manakohia ai: whakahokia mai he kupu ki ahau, e te Atua, i runga i te nui o tou aroha, o te pono o tau whakaoranga.
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
Whakaorangia ahau i roto i te oru, kei toremi: kia ora ahau i te hunga e kino ana ki ahau, i nga wai hohonu ano hoki.
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
Kei ngaro ahau i te waipuke, kei horomia e te rire; kei kopia ano te waha o te poka ki runga ki ahau.
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
E Ihowa whakahokia mai he kupu ki ahau; he pai hoki tou atawhai: tahuri mai ki ahau, kia rite ki te nui o au arohatanga.
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
A kaua e huna tou mata ki tau pononga; e pouri ana hoki ahau: hohoro te whakahoki kupu mai ki ahau.
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
Whakatata mai ki toku wairua, hokona: whakaorangia ahau, e mahi nei oku hoariri.
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
E matau ana koe ki toku tawainga, ki toku whakama, ki toku numinumi: kei tou aroaro oku hoariri katoa.
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
Maru noa toku ngakau i te tawai; a ki tonu ahau i te pouri: i titiro ahau ki tetahi hei aroha mai, a kore ake; ki etahi hei whakamarie, a kihai i kitea.
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
I homai he au hei kai maku: i toku matewaitanga ano i whakainumia ahau ki te winika.
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
Kia meinga ta ratou tepu i to ratou aroaro hei mahanga; hei rore hoki i to ratou wa rangimarie.
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
Kia whakapouritia o ratou kanohi, kei kite ratou: kia wiri tonu hoki o ratou hope.
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
Ringihia atu tou riri ki runga ki a ratou, kia mau hoki ratou i tou arita, i tou weriweri.
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
Kia ururuatia to ratou nohoanga: kaua tetahi e noho ki o ratou teneti.
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
Mo ratou i tukino i te tangata i whiua nei e koe; a korerotia ana e ratou te pouri o te hunga i werohia e koe.
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
Tapiritia he kino ki runga ki to ratou kino; kaua hoki ratou e tukua kia tomo ki tou tika.
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
Kia murua atu ratou i te pukapuka o te ora, kaua ano e tuhituhia ki roto ki te hunga tika.
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
Ko ahau ia, he rawakore, he pouri; kia whakateiteitia ake ahau, e te Atua, e tau whakaoranga.
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
Ka whakamoemiti taku waiata ki te ingoa o te Atua, ka whakanui ano taku whakawhetai i a ia.
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
Pai rawa tenei ki a Ihowa i te puru i te kau, i te mea whai haona, whai maikuku.
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
Kua kite te hunga mahaki, kua hari: ka ora ano o koutou ngakau, e te hunga e rapu nei i te Atua.
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
No te mea ka rongo a Ihowa ki nga rawakore, e kore ano e whakahawea ki ana herehere.
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
Kia whakamoemiti te rangi me te whenua ki a ia, nga moana, me nga mea katoa e tere ana i roto.
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
No te mea tera e whakaorangia e te Atua a Hiona, ka hanga ano e ia nga pa o Hura; a ka noho ratou ki reira, ka riro hoki a reira i a ratou.
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
A ka nohoia a reira e nga uri o ana pononga: hei kainga tupu ano a reira mo te hunga e aroha ana ki tona ingoa.
