Psaltaren 69

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

神よねがはくは我をすくひたまへ 大水ながれきたりて我がたましひにまでおよべり

2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

われ立止なきふかき泥の中にしづめり われ深水におちいるおほみづわが上をあふれすぐ

3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

われ歎息によりてつかれたり わが喉はかわき わが目はわが神をまちわびておとろへぬ

4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

故なくしてわれをにくむ者わがかしらの髮よりもおほく謂なくしてわが仇となり我をほろぼさんとするものの勢力つよし われ掠めざりしものをも償はせらる

5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

神よなんぢはわが愚なるをしりたまふ わがもろもろの罪はなんぢにかくれざるなり

6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

萬軍のヱホバ主よ ねがはくは汝をまちのぞむ者をわが故によりて辱かしめらるることなからしめたまへ イスラエルの神よねがはくはなんぢを求むる者をわが故によりて恥をおはしめらるることなからしめたまへ

7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

我はなんぢのために謗をおひ恥はわが面をおほひたればなり

8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

われわが兄弟には旅人のごとく わが母の子には外人のごとくなれり

9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

そはなんぢの家をおもふ熱心われをくらひ汝をそしるものの謗われにおよべり

10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

われ涙をながして食をたち わが霊魂をなげかすれば反てこれによりて謗をうく

11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

われ麁布をころもとなししにかれらが諺語となりぬ

12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

門にすわる者はわがうへをかたる われは酔狂たるものに謳ひはやされたり

13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

然はあれどヱホバよわれは惠のときに汝にいのる ねがはくは神よなんぢの憐憫のおほきによりて汝のすくひの眞實をもて我にこたへたまへ

14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

ねがはくは泥のなかより我をたすけいだして沈ざらしめたまへ 我をにくむものより深水よりたすけいだしたまへ

15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

大水われを淹ふことなく淵われをのむことなく坑その口をわがうへに閉ることなからしめたまへ

16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

ヱホバよねがはくは我にこたへたまへ なんぢの仁慈うるはしければなり なんぢの憐憫はおほしわれに歸りきたりたまへ

17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

面をなんぢの僕にかくしたまふなかれ われ迫りくるしめり ねがはくは速かに我にこたへたまへ

18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

わがたましひに近くよりて之をあがなひわが仇のゆゑに我をすくひたまへ

19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

汝はわがうくる謗とはぢと侮辱とをしりたまへり わが敵はみな汝のみまへにあり

20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

譭謗わが心をくだきぬれば我いたくわづらへり われ憐憫をあたふる者をまちたれど一人だになく慰むるものを俟たれど一人をもみざりき

21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

かれら苦草をわがくひものにあたへ わが渇けるときに醋をのませたり

22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

ねがはくは彼等のまへなる筵は網となり そのたのむ安逸はつひに羂となれ

23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

その目をくらくして見しめず その腰をつねにふるはしめたまへ

24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

願くはなんぢの忿恚をかれらのうへにそそぎ汝のいかりの猛烈をかれらに追及せたまへ

25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

かれらの屋をむなしくせよ その幕屋に人をすまはするなかれ

26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

かれらはなんぢが撃たまひたる者をせめ なんぢが傷けたまひたるものの痛をかたりふるればなり

27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

ねがはくはれらの不義に不義をくはへてなんぢの義にあづからせ給ふなかれ

28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

かれらを生命の册よりけして義きものとともに記さるることなからしめたまへ

29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

斯てわれはくるしみ且うれひあり 神よねがはくはなんぢの救われを高處におかんことを

30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

われ歌をもて神の名をほめたたへ 感謝をもて神をあがめまつらん

31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

此はをうしまたは角と蹄とある力つよき牡牛にまさりてヱホバよろこびたまはん

32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

謙遜者はこれを見てよろこべり 神をしたふ者よなんぢらの心はいくべし

33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

ヱホバは乏しきものの聲をきき その俘囚をかろしめたまはざればなり

34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

天地はヱホバをほめ蒼海とその中にうごくあらゆるものとはヱホバを讃まつるべし

35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

神はシオンをすくひユダのもろもろの邑を建たまふべければなり かれらは其處にすみ且これをおのが有とせん

36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

その僕のすゑも亦これを嗣その名をいつくしむ者その中にすまん