Psaltaren 69

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

Isalakannak, O Dios; ta dandaniakon a malmes.

2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

Lumnedak iti nauneg a gayung-gayong, nga awan ti natangken a pagbatayak; dimtengak iti nauneg a danum, ket linipusnak iti layus.

3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

Nakapsutakon gapu iti panagsangsangitko; namagaanen ti karabukobko; naapgesen dagiti matak bayat ti panangur-urayko iti Diosko.

4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

Dagiti manggurgura kaniak nga awan gapuna ket ad-adu pay ngem dagiti buok iti ulok; nagbibileg dagiti kabusorko a mangpapatay kaniak; ti diak tinakaw, masapul nga isublik.

5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

O Dios, ammom ti kinamaagko, ken saan a mailenged kenka dagiti basbasolko.

6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

Saan koma a siak ti gapuna a maibabain dagiti agur-uray kenka, O Apo a Yahweh a Mannakabalin-amin; saan koma a siak ti gapuna a malalais dagiti mangsapsapul kenka, O Dios ti Israel.

7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

Inan-anusak ti panakaum-umsik para iti pagimbagam; nakalluban ti rupak iti pannakaibabain.

8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

Nagbalinak a sangaili kadagiti kakabsatko, gangannaet kadagiti annak ti inak.

9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

Ta inalun-onnak ti kinaregget iti balaymo, ken nagdissuor kaniak dagiti panangum-umsi dagiti mangum-umsi kenka.

10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

Idi nagsangitak ken saanak a nangan, inumsidak.

11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

Idi nagkawesak iti nakirsang a lupot, kinatkatawaandak.

12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

Pagsasaritaandak dagiti agtugtugaw iti ruangan ti siudad; maysaak a kanta dagiti mammartek.

13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

Ngem no maipapan kaniak, maipaay kenka ti kararagko, O Yahweh, iti tiempo nga awatem, sungbatannak iti kinapudno ti panangisalakanmo.

14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

Iyaonnak manipud iti gayung-gayong ken saanmo nga itulok a lumnedak; maipanawak koma kadagiti manggurgura kaniak ken maispalak manipud iti nauneg a danum.

15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

Saanmo koma nga itulok a ringbawannak ti layus ti danum, wenno itulok nga alun-onennak ti taaw. Saanmo koma nga itulok a kanennak iti yuyeng.

16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

Sungbatannak, O Yahweh, ta naimbag ti kinapudnom iti tulagmo; gapu ta nawadwad ti asim kaniak, taliawennak.

17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

Saanmo nga ilemmeng ti rupam manipud iti adipenmo, ta matutuokanak; dagus a sungbatannak.

18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

Umasidegka kaniak ket subbotennak. Gapu kadagiti kabusorko, sakaennak.

19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

Ammom ti pannakaum-umsik, ti pannakaibabainko, ken ti pannakalalaisko, adda amin iti sangoanam dagiti kabusorko.

20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

Gapu iti panangum-umsi, naburak toy pusok; napnoanak iti kinadagsen; nangsapulak iti siasinoman a mangngaasi, ngem awan nasapulak; nangsapulak kadagiti mangliwliwa, ngem awan nasapulak.

21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

Inikkandak iti sabidong a para iti taraonko; iti pannakawawko, inikkandak iti suka nga inumek.

22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

Agbalin koma a silo ti lamisaan iti sangoananda; inton ipagarupda a natalgedda, agbalin koma daytoy a palab-og.

23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

Mapasipnget koma dagiti matada, tapno saanda a makakita; ken kanayon a pagpigergerem dagiti lumlumoda.

24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

Idissuormo ti pungtotmo kadakuada, ken kamakamen koma ida ti kinaranggas ti ungetmo.

25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

Mabaybay-an koma ti lugarda; awan koma ti agnaed kadagiti toldada.

26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

Ta pinarigatda ti tao a dinunormo; sinarsaritada kadagiti dadduma ti maipanggep iti ut-ot dagiti sinugatam.

27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

Akusaram ida kadagiti adu a basbasolda; saanmo nga itulok nga umayda iti nalinteg a balligim.

28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

Mapunasda koma iti libro ti biag ken saanda a maisurat a kadua dagiti nalilinteg.

29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

Ngem nakurapay ken matutuokak; O Dios, itag-aynak koma ti pannangisalakanmo.

30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

Idaydayawko ti nagan ti Dios babaen iti kanta ken itag-ayko isuna babaen iti panagyaman.

31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

Ad-adda pay a mangay-ayo kenni Yahweh ngem iti maysa a baka wenno toro nga addaan kadagiti sara ken napisi a kuko.

32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

Nakita daytoy dagiti naemma ket naragsakanda; dakayo a mangsapsapul iti Dios, itulokyo nga agbiag dagiti pusoyo.

33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

Ta dengdenggen ni Yahweh dagiti agkasapulan ken saanna a tallikudan dagiti baludna.

34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

Idaydayaw koma isuna ti langit ken daga, dagiti baybay ken amin nga aggargaraw kadakuada.

35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

Ta isalakanto ti Dios ti Sion ken bangonennanto dagiti siudad ti Juda; agnaedto sadiay dagiti tattao ken tagikuaendanto daytoy a kas sanikuada.

36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

Tawidento daytoy dagiti kaputotan dagiti adipenna; ken agnaedto sadiay dagiti mangay-ayat iti naganna.