Psaltaren 69

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Da muryar “Lilin.” Ta Dawuda. Ka cece ni, ya Allah, gama ruwa ya kai wuyata

2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

Na nutse cikin laka mai zurfi, inda babu wurin tsayawa. Na shiga cikin ruwaye masu zurfi; rigyawa ya sha kaina.

3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

Na gaji da kira ina neman taimako; maƙogwarona ya bushe idanuna sun dushe, suna neman Allahna.

4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

Waɗanda suke ƙina ba dalili sun fi gashin kaina yawa; da yawa ne abokan gābana babu dalili, su da suke nema su hallaka ni. An tilasta mini in mayar da abin da ban sata ba.

5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

Ka san wautata, ya Allah; laifina ba a ɓoye yake daga gare ka ba.

6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

Bari waɗanda suke sa zuciya gare ka kada su sha kunya saboda ni, Ya Ubangiji, Ubangiji Maɗaukaki; bari waɗanda suke neman ka kada su sha kunya saboda ni, Ya Allah na Isra’ila.

7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

Gama na jimre da ba’a saboda kai, kunya kuma ta rufe fuskata.

8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

Ni baƙo ne a cikin’yan’uwana, bare kuma ga’ya’yan mahaifiyata maza;

9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

gama himma da nake yi wa gidanka yana ƙunata, kuma zagi na masu zaginka yana fāɗuwa a kaina.

10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

Sa’ad da na yi kuka na kuma yi azumi dole in jimre da ba’a;

11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

sa’ad da na sanya rigunan makoki, mutane suna maishe ni abin dariya.

12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

Masu zama a ƙofa suna mini ba’a, na zama waƙa a bakin bugaggu da giya.

13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

Amma na yi addu’a gare ka, ya Ubangiji, a lokacin da ka ga dama; a cikin ƙaunarka mai girma, ya Allah, ka amsa mini da tabbacin ceto.

14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

Ka fid da ni daga laka, kada ka bari in nutse; ka cece ni daga waɗanda suke ƙina, daga rurin ruwaye.

15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

Kada ka bar rigyawa yă sha kaina ko zurfafa su haɗiye ni ko rami yă rufe bakinsa a kaina.

16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

Ka amsa mini, ya Ubangiji cikin alherin ƙaunarka; cikin jinƙanka mai girma ka juyo gare ni.

17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

Kada ka ɓoye fuskarka daga bawanka; ka amsa mini da sauri, gama ina cikin wahala.

18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

Ka zo kusa ka kuɓutar da ni; ka fanshe ni saboda maƙiyana.

19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

Ka san yadda ake mini ba’a, ake kunyatar da ni da kuma yadda nake shan kunya; dukan abokan gābana suna a gabanka.

20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

Ba’a ta sa zuciyata ta karai ta bar ni ba mataimaki; Na nemi a ji tausayina, amma ban sami ko ɗaya ba, na nemi masu ta’aziyya, amma ban sami ko ɗaya ba.

21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

Sun sa abin ɗaci cikin abincina suka kuma ba ni ruwan inabi mai tsami sa’ad da nake jin ƙishi.

22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

Bari teburin da aka shirya a gabansu yă zama musu tarko; bari yă zama sakamakon laifi da kuma tarko.

23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

Bari idanunsu yă dushe don kada su gani, bayansu kuma yă tanƙware har abada.

24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

Ka kwarara fushinka a kansu; bari fushinka mai zafi yă ci musu.

25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

Bari wurinsu yă zama kufai; kada ka bar wani yă zauna a tentunansu.

26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

Gama sun tsananta wa waɗanda ka hukunta suna kuma taɗin wahalar waɗanda ka ji musu rauni.

27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

Ka neme su da laifi a kan laifi; kada ka bar su su sami rabo a cikin cetonka.

28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

Bari a shafe su sarai daga littafin rai kada a kuma lissafta su tare da adalai.

29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

Ina cikin zafi da kuma azaba; bari cetonka, ya Allah, yă tsare ni.

30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

Zan yabe sunan Allah cikin waƙa in kuma ɗaukaka shi tare wurin yin godiya.

31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

Wannan zai gamshi Ubangiji fiye da saniya, fiye da bijimi da ƙahoninsa da kuma kofatansa.

32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

Matalauta za su gani su kuma yi murna, ku da kuke neman Allah, bari zukatanku su rayu!

33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

Ubangiji yakan ji masu bukata ba ya kuwa ƙyale kamammun mutanensa.

34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

Bari sama da ƙasa su yabe shi, tekuna da dukan abin da yake motsi a cikinsu,

35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

gama Allah zai cece Sihiyona yă sāke gina biranen Yahuda. Sa’an nan mutane za su zauna a can su mallake ta,

36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

’ya’yan bayinsa za su gāje ta, waɗanda kuma suna ƙaunar sunansa za su zauna a can.