< Psaltaren 69 >
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
Pou direktè koral la. Sou melodi “Lis Yo”. Yon Sòm David. Sove mwen, O Bondye, paske dlo yo fin monte jis nan kou m!
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
Mwen desann fon nan labou. Nanpwen plas pou pye m kenbe. Mwen fin rive nan dlo fon yo, e yon gwo inondasyon ap debòde sou mwen.
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
Mwen fatige nèt ak kriye mwen an. Gòj mwen sèk nèt. Zye m varye pandan mwen ap tann Bondye mwen an.
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
(Sila) ki rayi mwen san koz yo plis pase cheve sou tèt mwen. (Sila) ki ta detwi mwen yo pwisan e san rezon, yo fè lènmi avè m. Sa ke m pa t janm vòlè, mwen oblije remèt li.
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
O Bondye, Ou konnen foli mwen. Koupabilite mwen pa kache devan Ou.
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
Pa kite (sila) k ap tann Ou yo vin wont akoz mwen, O Senyè BONDYE dèzame yo. Pa kite yo vin dezonere akoz mwen menm, O Bondye Israël la.
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
Paske pou koz Ou, mwen te pote repwòch. Dezonè fin kouvri figi mwen.
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
Mwen vin izole de frè m yo, tankou yon etranje de fis a manman m yo.
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
Epi akoz zèl mwen gen pou lakay Ou, yo manje m nèt. Repwòch a (sila) ki te repwoche Ou yo te vin tonbe sou mwen.
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
Lè mwen te kriye nan nanm mwen, e te fè jèn, sa te vin yon repwòch pou mwen.
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
Lè m te fè twal sak sèvi kon rad mwen, mwen te vin yon vye pawòl, yon rizib pou yo menm.
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
(Sila) ki chita nan pòtay yo pale afè mwen, e moun sòt yo fè chan sou mwen.
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
Men pou mwen, priyè mwen se a Ou menm, O SENYÈ, nan yon lè ki bon, nan grandè lanmou dous Ou a. Reponn mwen avèk sali verite Ou a.
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
Delivre mwen sòti nan labou a. Pa kite mwen fonse nèt ladann. Kite m delivre de sa yo ki rayi mwen yo, ak nan fon dlo yo.
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
Pa kite inondasyon dlo yo vin anvayi mwen, ni fon an vale m, ni fòs la fèmen bouch li sou mwen.
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
Reponn mwen, O SENYÈ, paske lanmou dous Ou a bon; Selon grandè a mizerikòd Ou, vire kote mwen.
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
Pa kache figi Ou de sèvitè Ou a, paske mwen nan gwo pwoblèm. Reponn mwen vit.
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
Rale nanm mwen pre. Rachte l! Rachte mwen akoz lènmi mwen yo!
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
Ou konnen repwòch mwen, wont mwen, avèk dezonè mwen an. Tout advèsè mwen yo devan Ou.
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
Repwòch fin kraze kè m. Mwen vin ba nèt. Mwen te chache pitye, men pa t genyen; kondoleyans, men nanpwen.
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
Anplis, yo te ban mwen fyèl kon manje ak vinèg pou swaf mwen.
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
Ke tab devan yo devni yon pèlen. Lè yo nan tan lapè, kite li tounen yon pyèj.
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
Ke zye yo vin twouble pou yo pa kab wè. Ke do yo koube nèt.
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
Vide kòlè Ou sou yo. Ke fachèz kòlè Ou ki brile ka vini sou yo.
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
Pou kan yo kapab dezole. Pou pa gen moun ki rete ankò nan tant yo.
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
Paske yo te pèsekite (sila) ke Ou menm te blese a. Yo pale sou doulè a (sila) ke Ou menm te blese yo.
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
Ogmante inikite sou inikite yo. Ni pa kite yo antre nan ladwati Ou.
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
Ke yo kapab efase soti nan liv lavi a. Pou yo pa vin anrejistre nan achiv ak moun ladwati yo.
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
Men mwen aflije e mwen nan doulè. Ke delivrans Ou, O Bondye kapab plase mwen an sekirite an wo.
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
Mwen va louwe non Bondye avèk chan yo, epi leve Li wo avèk remèsiman.
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
Se sa k ap fè kè SENYÈ kontan plis pase yon bèf, ni pase yon jenn towo avèk kòn ak zago.
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
Enb yo te wè sa e yo kontan. Nou menm ki chache Bondye, kite kè nou reprann fòs.
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
Paske SENYÈ a tande malere yo, e Li pa meprize moun pa L ki prizonye yo.
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
Kite syèl la avèk tè a louwe Li, lanmè yo avèk tout sa ki fè mouvman ladann yo.
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
Paske Bondye va delivre Sion e bati vil Juda yo, pou yo kab rete la e posede li.
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
Desandan a sèvitè Li yo va eritye li. (Sila) ki renmen non Li yo va rete ladann.