Psaltaren 69
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
For the chief musician; set to Shoshannim. A psalm of David. Save me, God; for the waters have put my life in danger.
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
I sink in deep mire, where there is no place to stand; I have come into deep waters, where the floods flow over me.
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
I am weary with my crying; my throat is dry; my eyes fail while I wait for my God.
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
Those who hate me without a cause are more than the hairs on my head; those who would cut me off, being my enemies for wrong reasons, are mighty; what I did not steal, I have to give back.
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
God, you know my foolishness, and my sins are not hidden from you.
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
Let not those who hope in you be put to shame because of me, Lord Yahweh of hosts; let not those who seek you be brought to dishonor because of me, God of Israel.
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
For your sake I have borne rebuke; shame has covered my face.
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
I have become a stranger to my brothers, an alien to my mother's children.
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
For the zeal of your house has eaten me up, and the rebukes of those who rebuke you have fallen on me.
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
When I wept and did not eat food, they insulted me.
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
When I made sackcloth my clothing, I became the object of a proverb to them.
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
Those who sit in the city gate talk about me; I am a song of drunkards.
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
But as for me, my prayer is to you, Yahweh, at a time that you will accept; answer me in the trustworthiness of your salvation.
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
Pull me out of the mire, and do not let me sink; let me be taken away from those who hate me and rescued out of the deep waters.
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
Do not let the floods of water overwhelm me, neither let the deep swallow me up. Do not let the pit shut its mouth on me.
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
Answer me, Yahweh, for your covenant faithfulness is good; because your mercies for me are many, turn to me.
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
Do not hide your face from your servant, for I am in distress; answer me quickly.
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
Come to me and redeem me. Because of my enemies, ransom me.
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
You know my rebuke, my shame, and my dishonor; my adversaries are all before you.
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
Rebuke has broken my heart; I am full of heaviness; I looked for someone to take pity, but there was none; I looked for comforters, but I found none.
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
They gave me poison for my food; in my thirst they gave me vinegar to drink.
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
Let their table before them become a snare; when they think they are in safety, let it become a trap.
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
Let their eyes be darkened so that they cannot see; and always make their loins shake.
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
Pour out your indignation on them, and let the fierceness of your anger overtake them.
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
Let their place be a desolation; let no one live in their tents.
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
For they persecuted the one you struck down. They repeated the account of the pain of those you have wounded.
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
Accuse them of having committed iniquity after iniquity; do not let them come into your righteous victory.
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
Let them be blotted out of the Book of Life and not be written down along with the righteous.
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
But I am poor and sorrowful; let your salvation, God, set me up on high.
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
I will praise the name of God with a song and will exalt him with thanksgiving.
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
That will please Yahweh better than an ox or a bull that has horns and hooves.
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
The meek have seen it and are glad; you who seek after God, let your hearts live.
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
For Yahweh hears the needy and does not despise his prisoners.
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
Let heaven and earth praise him, the seas and everything that moves in them.
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
For God will save Zion and will rebuild the cities of Judah; the people will live there and have it as a possession.
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
His servants' descendants will inherit it; and those who love his name will live there.
