Psaltaren 69
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
To the choirmaster on Shoshannim of David. Save me O God for they have come waters to [the] neck.
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
I have sunk - in mire of depth and there not [is] a foothold I have come in depths of water and a flood it has overflowed me.
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
I have become weary by calling out my it has become parched throat my they have failed eyes my waiting for God my.
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
They are many - more than [the] hairs of head my [those who] hate me without cause they are numerous [those who] destroy me enemies my falsehood [that] which not I stole then I will return.
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
O God you you know folly my and guilt my from you not they are hidden.
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
May not they be ashamed in me - [those who] wait for you O Lord Yahweh of hosts may not they be humiliated in me [those who] seek you O God of Israel.
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
For on you I have borne reproach it has covered ignominy face my.
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
Estranged I have become to brothers my and a foreigner to [the] children of mother my.
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
For [the] zeal of house your it has consumed me and [the] reproaches of [those who] reproach you they have fallen on me.
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
And I wept with fasting self my and it became reproach to me.
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
And I made! clothing my sackcloth and I became for them a byword.
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
They speak in me [those who] sit of [the] gate and taunt songs of drinkers of strong drink.
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
And I prayer my [is] to you - O Yahweh a time of favor O God in [the] greatness of covenant loyalty your answer me in [the] faithfulness of salvation your.
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
Deliver me from [the] mud and may not I sink may I be delivered from [those who] hate me and from depths of water.
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
May not it overflow me - a flood of water and may not it swallow up me [the] deep and may not it close over me [the] pit mouth its.
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
Answer me O Yahweh for [is] good covenant loyalty your according to [the] greatness of compassion your turn to me.
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
And may not you hide face your from servant your for it is distress to me hurry answer me.
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
Draw near! to self my redeem it on account of enemies my ransom me.
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
You you know reproach my and shame my and ignominy my [are] before you all opposers my.
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
Reproach - it has broken heart my and I have become sick! and I waited to show sympathy and there not and for comforters and not I found [them].
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
And they put in food my poison and for thirst my they gave to drink me vinegar.
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
May it become table their before them a trap and for allies a snare.
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
May they grow dim eyes their from seeing and loins their continually make to shake.
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
Pour out on them indignation your and [the] burning of anger your may it overtake them.
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
May it be encampment their made desolate in tents their may not anyone be dwelling.
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
For you [those] whom you struck they have harassed and concerning [the] pain of fatally wounded [ones] your they have recounted.
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
Put! iniquity to iniquity their and may not they come in righteousness your.
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
May they be wiped out from [the] scroll of life and with righteous [people] may not they be written down.
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
And I [am] afflicted and [am] in pain salvation your O God may it set on high me.
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
I will praise [the] name of God with a song and I will magnify him with thanksgiving.
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
So it may be good to Yahweh more than an ox a young bull having horns having hooves.
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
They will see humble [people] they will rejoice O [you who] seek God and may it live heart your.
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
For [is] listening to needy [people] Yahweh and prisoners his not he despises.
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
May they praise him heaven and earth [the] seas and every [thing which] moves in them.
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
For God - he will save Zion so he may rebuild [the] cities of Judah and they will dwell there and they will take possession of it.
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
And [the] offspring of servants his they will inherit it and [those who] love name his they will dwell in it.
