Psaltaren 69
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
For the leader. On shoshannim. Of David. Save me, O God; for the waters are threatening my life.
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
I am sunk in depths of mire, where ground there is none. I am come into deep deep waters, the flood overwhelms me.
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
I am weary of crying, my throat is parched, my eyes are wasted with waiting for God.
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
More than the hairs of my head are those who wantonly hate me. More than my bones in number are those who are falsely my foes. That which I never robbed, how am I then to restore?
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
O God, you know my folly, my guilt is not hidden from you.
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
Through me let not any be shamed, who wait for you, Lord God of hosts. Through me let not those be confounded who seek you, O God of Israel.
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
It’s in your cause that I have borne taunts, and my face has been covered with shame;
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
I became to my kindred a foreigner, to my mother’s sons a stranger.
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
It was zeal for your house that consumed me, and the insults they hurled at you fell upon me.
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
When I chastened myself with fasting, they took occasion to taunt me.
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
When I put on a garment of sackcloth, they made me the theme of a taunt-song.
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
Those who sit in the gate make sport of me in the music of drunken songs.
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
But I pray to you, Lord, for a time of favour. In your great love answer me; with your loyal help, save me
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
from sinking down in the mire. Lift me out of the deep deep waters,
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
that the rushing flood may not drown me, that the deep may not swallow me up, nor the pit close her mouth upon me.
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
Answer me, Lord, in your gracious kindness, turn to me in your great compassion.
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
Hide not your face from your servant, for I am in trouble; O answer me speedily.
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
Draw near to me, redeem me; because of my enemies, ransom me.
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
You know how I am insulted; in your sight are all my foes.
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
Insult has broken my heart, past cure are my shame and confusion. For pity I looked – there was none! And for comforters, but I found none.
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
Poison they gave me for food, and to slake my thirst they gave vinegar.
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
May their table, outspread, be a trap to them, and their peace-offerings be a snare.
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
May their eyes be darkened and blind, make them shake without ceasing.
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
Pour your indignation upon them, let your burning wrath overtake them.
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
May their camp be a desolation, in their tents be there none to live.
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
For those whom you struck, they persecute, and those whom you wounded, they pain yet more.
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
Charge them with sin upon sin, may they not be acquitted by you.
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
From the book of life be they blotted, may their names not be written with the righteous.
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
Lift me, O God, by your help above my pain and misery.
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
Then will I praise God in song and magnify him with thanksgiving,
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
which shall please the Lord better than ox, or than bullock with horns and hoofs.
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
The oppressed shall rejoice at the sight. You who seek after God, let your heart revive.
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
For the Lord listens to the poor, he does not despise his prisoners.
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
Let the heavens and the earth sing his praises, the seas, and all creatures that move in them.
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
For God will bring help to Zion, and build up the cities of Judah, his people shall live there in possession.
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
His servants’ children shall have it for heritage, and those who love him shall live therein.
