Psaltaren 69
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
To him that excelleth upon Shoshannim. A Psalme of David. Save mee, O God: for the waters are entred euen to my soule.
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
I sticke fast in the deepe myre, where no staie is: I am come into deepe waters, and the streames runne ouer me.
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
I am wearie of crying: my throte is drie: mine eyes faile, whiles I waite for my God.
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
They that hate mee without a cause, are moe then the heares of mine heade: they that would destroy mee, and are mine enemies falsly, are mightie, so that I restored that which I tooke not.
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
O God, thou knowest my foolishnesse, and my fautes are not hid from thee.
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
Let not them that trust in thee, O Lord God of hostes, be ashamed for me: let not those that seeke thee, be confounded through mee, O God of Israel.
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
For thy sake haue I suffred reproofe: shame hath couered my face.
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
I am become a stranger vnto my brethren, euen an aliant vnto my mothers sonnes.
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
For the zeale of thine house hath eaten mee, and the rebukes of them that rebuked thee, are fallen vpon me.
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
I wept and my soule fasted, but that was to my reproofe.
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
I put on a sacke also: and I became a prouerbe vnto them.
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
They that sate in the gate, spake of mee, and the drunkards sang of me.
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
But Lord, I make my praier vnto thee in an acceptable time, euen in the multitude of thy mercie: O God, heare me in the trueth of thy saluation.
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
Deliuer mee out of the myre, that I sinke not: let me be deliuered from them that hate me, and out of the deepe waters.
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
Let not the water flood drowne mee, neither let the deepe swallowe me vp: and let not the pit shut her mouth vpon me.
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
Heare me, O Lord, for thy louing kindnes is good: turne vnto me according to ye multitude of thy tender mercies.
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
And hide not thy face from thy seruant, for I am in trouble: make haste and heare me.
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
Draw neere vnto my soule and redeeme it: deliuer me because of mine enemies.
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
Thou hast knowen my reproofe and my shame, and my dishonour: all mine aduersaries are before thee.
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
Rebuke hath broken mine heart, and I am full of heauinesse, and I looked for some to haue pitie on me, but there was none: and for comforters, but I found none.
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
For they gaue me gall in my meate, and in my thirst they gaue me vineger to drinke.
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
Let their table be a snare before them, and their prosperitie their ruine.
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
Let their eyes be blinded that they see not: and make their loynes alway to tremble.
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
Powre out thine anger vpon them, and let thy wrathfull displeasure take them.
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
Let their habitation be voide, and let none dwell in their tents.
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
For they persecute him, whome thou hast smitten: and they adde vnto the sorrowe of them, whome thou hast wounded.
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
Laie iniquitie vpon their iniquitie, and let them not come into thy righteousnesse.
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
Let them be put out of the booke of life, neither let them be written with the righteous.
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
When I am poore and in heauinesse, thine helpe, O God, shall exalt me.
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
I will praise the Name of God with a song, and magnifie him with thankesgiuing.
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
This also shall please the Lord better then a yong bullocke, that hath hornes and hoofes.
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
The humble shall see this, and they that seeke God, shalbe glad, and your heart shall liue.
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
For the Lord heareth the poore, and despiseth not his prisoners.
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
Let heauen and earth praise him: the seas and all that moueth in them.
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
For God will saue Zion, and builde the cities of Iudah, that men may dwell there and haue it in possession.
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
The seede also of his seruants shall inherit it: and they that loue his name, shall dwel therein.
