Psaltaren 69

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

To the chief music-maker; put to Shoshannim. Of David. Be my saviour, O God; because the waters have come in, even to my neck.

2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

My feet are deep in the soft earth, where there is no support; I have come into deep waters, the waves are flowing over me.

3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

I am tired with my crying; my throat is burning: my eyes are wasted with waiting for my God.

4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

Those who have hate for me without cause are greater in number than the hairs of my head; those who are against me, falsely desiring my destruction, are very strong; I gave back what I had not taken away.

5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

O God, you see how foolish I am; and my wrongdoing is clear to you.

6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

Let not those who have hope in you be put to shame because of me, O Lord God of armies: let not those who are waiting for you be made low because of me, O God of Israel.

7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

I have been wounded with sharp words because of you; my face has been covered with shame.

8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

I have become strange to my brothers, and like a man from a far country to my mother's children.

9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

I am on fire with passion for your house; and the hard things which are said about you have come on me.

10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

My bitter weeping, and my going without food, were turned to my shame.

11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

When I put on the clothing of grief, they said evil of me.

12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

I am a cause of wonder to those in authority; a song to those who are given to strong drink.

13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

But as for me, let my prayer be made to you, O Lord, at a time when you are pleased; O God, give me an answer in your great mercy, for your salvation is certain.

14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

Take me from the grip of the sticky earth, so that I may not go down into it; let me be lifted up from the deep waters.

15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

Let me not be covered by the flowing waters; let not the deep waters go over my head, and let me not be shut up in the underworld.

16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

Give an answer to my words, O Lord; for your mercy is good: be turned to me, because of your great pity.

17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

Let not your face be covered from your servant, for I am in trouble; quickly give me an answer.

18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

Come near to my soul, for its salvation: be my saviour, because of those who are against me.

19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

You have seen my shame, how I was laughed at and made low; my haters are all before you.

20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

My heart is broken by bitter words, I am full of grief; I made a search for some to have pity on me, but there was no one; I had no comforter.

21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

They gave me poison for my food; and bitter wine for my drink.

22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

Let their table before them be for their destruction; let their feasts become a net to take them.

23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

Let their eyes be blind so that they may not see; let their bodies for ever be shaking.

24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

Let your curse come on them; let the heat of your wrath overtake them.

25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

Give their houses to destruction, and let there be no one in their tents.

26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

Because they are cruel to him against whom your hand is turned; they make bitter the grief of him who is wounded by you.

27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

Let their punishment be increased; let them not come into your righteousness.

28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

Let their names be taken from the book of the living, let them not be numbered with the upright.

29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

But I am poor and full of sorrow; let me be lifted up by your salvation, O Lord.

30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

I will give praise to the name of God with a song; I will give glory to him for what he has done.

31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

This will be more pleasing to the Lord than an ox, or a young ox of full growth.

32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

The poor will see it and be glad: you who are lovers of God, let your hearts have life.

33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

For the ears of the Lord are open to the poor, and he takes thought for his prisoners.

34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

Let the heavens and the earth give praise to him, the seas, and everything moving in them.

35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

For God will be the saviour of Zion, and the builder of the towns of Judah; so that it may be their resting-place and heritage.

36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

The seed of his servants will have their part in it, and there the lovers of his name will have rest.