Psaltaren 68

1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.

Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.

Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.

Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;

de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.

"Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.

När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."

15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.

Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.

Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.

Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.

Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)

Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.

Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.

Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.

Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.

så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."

24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.

Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.

Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.

Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.

Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.

Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.

I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.

Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.

De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)

I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.

honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.

Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.

Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!