Psaltaren 68

1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.

Levántese ʼElohim, sean esparcidos sus enemigos. Huyan de tu Presencia los que lo aborrecen.

2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.

Desvanécelos como se desvanece el humo. Como se derrite la cera ante el fuego, Perezcan así los perversos en la Presencia de ʼElohim.

3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.

Pero que se alegren los justos, Y sean regocijados ante ʼElohim. Que se regocijen con alegría.

4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.

Canten a ʼElohim. Canten salmos a su Nombre. Exalten al que cabalga sobre los cielos. YA es su Nombre. Regocíjense ante Él.

5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;

Padre de huérfanos y Juez de viudas es ʼElohim en su Santuario,

6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.

El ʼElohim que hace un hogar a los desamparados, Quien saca los cautivos a prosperidad. Pero los rebeldes viven en tierra seca.

7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)

Oh ʼElohim, cuando saliste delante de tu pueblo, Cuando anduviste por el desierto, (Selah)

8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.

La tierra tembló. Los cielos también destilaron ante ʼElohim. La misma [Montaña] Sinaí tembló ante la Presencia de ʼElohim, El ʼElohim de Israel.

9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;

Una lluvia abundante derramaste, oh ʼElohim. Tú reanimaste tu heredad Cuando estaba exhausta.

10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.

Tus criaturas se establecieron en ella, La que en tu bondad, oh ʼElohim, proveíste para el pobre.

11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.

ʼAdonay da la orden, Y una gran hueste de mujeres anuncia las buenas noticias.

12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.

Huyeron, huyeron los reyes de ejércitos, Y las que se quedaban en casa repartían los despojos.

13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.

Aunque fueron echados entre los tiestos, Serán como alas de paloma cubiertas de plata Y sus plumas, con brillo de oro.

14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.

Cuando el Omnipotente esparció allí a los reyes Fue como cuando nieva en Salmón.

15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.

Montaña de ʼElohim es la montaña de Basán. Una montaña alta es la de Basán.

16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.

¿Por qué, oh montañas de picos, Miran con envidia a la Montaña que ʼElohim deseó para su morada? Ciertamente Yavé morará en ella para siempre.

17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.

Las carrozas de ʼElohim son miríadas de miríadas, y millares de millares. Desde Sinaí, ʼAdonay avanza entre ellas al Santuario.

18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.

Ascendiste a lo alto, Llevaste cautivos a [tus] cautivos. Recibiste dones entre los hombres, Aun de los rebeldes, Para que YA ʼElohim more allí.

19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)

Bendito sea ʼAdonay, Quien diariamente lleva nuestra carga, El ʼEL de nuestra salvación. (Selah)

20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.

Nuestro ʼEL es el ʼEL de salvación. A Yavé nuestro ʼAdonay corresponde el librar de la muerte.

21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.

Ciertamente ʼElohim herirá la cabeza de sus enemigos, La coronilla cabelluda del que anda en sus transgresiones.

22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.

ʼAdonay dijo: De Basán los devolveré. Los devolveré de las profundidades del mar,

23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.

Para que tu pie los aplaste en sangre, Y la lengua de tus perros tenga su porción de tus enemigos.

24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.

Vieron tu cortejo, oh ʼElohim, El cortejo de mi ʼEL, mi Rey en el Santuario.

25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.

Los cantores van adelante, Los músicos detrás. Entre unos y otros van las doncellas que tocan panderetas.

26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.

Bendigan a ʼElohim en las congregaciones, Al ʼAdonay de la fuente de Israel.

27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.

Allí está Benjamín, el menor, quien los dirige, Los jefes de Judá con su multitud, Los jefes de Zabulón, Los jefes de Neftalí.

28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.

Tu ʼElohim comandó tu fuerza. Oh ʼElohim, Tú actuaste por nosotros. Muéstrate fuerte.

29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.

Por causa de tu Templo en Jerusalén los reyes te traerán regalos.

30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.

Reprende las bestias salvajes que están entre los juncos, La manada de toros con los becerros de los pueblos, Que pisotean las piezas de plata. Esparce a los pueblos que se complacen en la guerra.

31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.

Embajadores vendrán de Egipto. Etiopía extenderá sus manos a ʼElohim.

32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)

Oh reinos de la tierra, canten a ʼElohim. Canten salmos a ʼAdonay. (Selah)

33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.

Al que cabalga sobre el cielo de los cielos, Que son desde la antigüedad, Ciertamente emite su voz, su poderosa voz.

34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.

Atribuyan fortaleza a ʼElohim. Su magnificencia es sobre Israel Y su poder está en las nubes.

35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.

¡Oh ʼElohim, Tú eres asombroso desde tu Santuario! El mismo ʼEL de Israel da vigor y poder al pueblo. ¡Bendito sea ʼElohim!