Psaltaren 68
1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
Þegar Guð rís á fætur þá tvístrast óvinir hans! Þeir sem hata hann flýja sem mest þeir mega.
2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
Blástu þeim burt eins og reyk í vindi! Bræddu þá eins og vax í eldi! Þannig munu óguðlegir tortímast fyrir Guði.
3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
En hinir trúuðu skulu fagna. Þeir kætist og gleðjist
4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
og lofsyngi Guði! Hefjið lofsöng til hans sem ekur um á skýjunum. Nafn hans er Drottinn! Gleðjist og fagnið í nærveru hans.
5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
Hann er faðir föðurlausra og verndari ekkna, hann er heilagur.
6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
Hann lætur hinn einmana komast heim aftur og leiðir fanga út í frelsið á ný. Þar verður sungið og fagnað! En uppreisnarmenn skulu búa við sult og seyru.
7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)
Guð, þegar þú leiddir þjóð þína gegnum öræfin,
8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
þá skalf jörðin og himnarnir nötruðu. Sínaífjall hneigði sig fyrir þér af virðingu og ótta – þér Guði Ísraels.
9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
Þú, Guð, sendir regnskúrir yfir land þitt, hresstir það og endurnærðir.
10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
Þar settist þjóð þín að. Þú gafst hinum hrjáðu heimili og skjól.
11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
Drottinn lætur orð sín rætast og þegar hann talar flýja óvinirnir.
12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
Konurnar sem heima eru flytja gleðifrétt: „Óvinaherinn er flúinn, þeir sem vildu eyða öllu og umturna!“Og konur í Ísrael skipta herfanginu.
13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
Þær hylja sig með gulli og silfri, rétt eins og dúfan vængjum sínum!
14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
Þegar Guð stökkti óvinunum á flótta þá snjóaði á Salmonsfjalli.
15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
Þið voldugu Basanfjöll, þið illkleifu tindar!
16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
Hvers vegna horfið þið með öfund til Síonar – fjallsins sem Drottinn hefur kosið sér til bústaðar?
17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
Með þúsundum vagna lagði Drottinn upp frá Sínaí og kom til síns heilaga musteris á Síon.
18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
Hann kleif fjöllin, tók með sér fjölda bandingja og veitti viðtöku gjöfum frá mönnum, jafnvel uppreisnarmönnum. Og nú býr hann hér!
19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)
Lofaður sé Drottinn! Hann leiðir okkur dag eftir dag og hjálpar í öllum vanda.
20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
Guð er hjálpræðisguð. Hann er alvaldur og bjargar frá dauða.
21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
En óvinum sínum eyðir hann, þeim sem þrjóskast og halda áfram á glæpabraut.
22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
Hann segir: „Komið!“við óvini þjóðar sinnar, þá sem fela sig til fjalla eða í hafdjúpunum.
23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
Þjóð hans vill troða þá undir, ganga í blóði þeirra og gefa hundum hræ þeirra.
24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
Guð, konungur minn, gengur inn til musteris síns.
25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
Fremst fara söngvarar, þá hljóðfæraleikarar og stúlkur sem slá taktinn.
26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
Allur Ísrael gleðjist með Guði, uppsprettu Ísraels á þessum hátíðardegi.
27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
Fremst fer Benjamínsætt, hún er minnst. Þá koma prinsar og öldungar Júda og síðan höfðingjar Sebúlons og Naftalí.
28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
Sýn þú, Guð, mátt þinn og styrk, því að mikla hluti hefur þú gert.
29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
Konungar jarðarinnar gefa gjafir til musteris þíns í Jerúsalem.
30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
Ávíta þú óvini okkar, Drottinn. Færðu þá hingað, sneypta og berandi skattinn! Tvístraðu þeim sem efna til ófriðar.
31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
Egyptar sendi gull og Bláland fórni höndum í lotningu til Guðs.
32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)
Syngið frammi fyrir Drottni, þið konungsríki jarðarinnar, syngið honum lofgjörðarsöng,
33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
honum, Guði eilífðar, sem ekur um himininn og talar með þrumuraust svo að undir tekur.
34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.
Drottinn hefur máttinn! Dýrð hans ljómar yfir Ísrael og hans voldugu verk birtast á himninum.
35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Við krjúpum fyrir honum í lotningu og ótta í musteri hans. Ísraels Guð veitir þjóð sinni mátt og megin. Lofaður sé Guð!
