Psaltaren 68
1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
“For the leader of the music. A psalm of David.” Let God arise, and his enemies are scattered, And they who hate him flee before him!
2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
As smoke is dispersed, so thou dispersest them; As wax melteth before the fire, So perish the wicked before the face of God.
3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
But the righteous are glad and rejoice in his presence, Yea, they exult exceedingly.
4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
Sing unto God; sing praises to his name! Prepare a way for him who rideth through the desert! Jehovah is his name; be joyful in his presence!
5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
The father of the fatherless, and the protector of the widow, Is God in his holy habitation.
6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
God causeth the forsaken to dwell in houses; He leadeth forth to prosperity them that are bound; But the rebellious shall dwell in a barren land.
7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)
O God! when thou didst go before thy people, When thou didst march through the wilderness. (Pause)
8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
The earth quaked, and the heavens dropped at the presence of God; This Sinai trembled at the presence of God, the God of Israel.
9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
Thou, O God! didst send a plentiful rain; Thou didst strengthen thy wearied inheritance.
10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
Thy people established themselves in the land; Thou, O God! in thy goodness, didst prepare it for the needy!
11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
The Lord gave the song of victory Of the maidens publishing glad tidings to the mighty host.
12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
“The kings with their armies have fled, —have fled! And the matron at home divideth the spoil.
13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
Truly ye may repose yourselves in the stalls, Like the wings of a dove covered with silver, And her feathers with shining gold.”
14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
When the Most High destroyed the kings in the land, It was white [[with their bones]] like Salmon.
15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
Ye lofty hills, ye hills of Bashan, Ye many-topped hills, ye hills of Bashan,
16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
Why frown ye, ye many-topped hills, At the hill in which God is pleased to dwell, In which Jehovah will dwell for ever?
17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
The chariots of God are myriads, yea, thousands of thousands; The Lord is in the midst of them, as upon Sinai, in the sanctuary.
18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
Thou hast ascended on high, Thou hast led captive the vanquished, Thou hast received gifts among men, Even the rebellious, that here thou mightst dwell, O LORD God!
19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)
Praised be the Lord daily! When we are heavy-laden, the Mighty One is our help.
20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
Our God is a God of salvation; From the Lord Jehovah cometh deliverance from death.
21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
But God smiteth the head of his enemies, Even the hairy crowns of those who go on in their iniquity.
22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
“I will bring them back,” saith the Lord, “from Bashan; I will bring them back from the deep sea;
23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
That thy foot may be dipped in their blood, That thy dogs may drink the blood of thine enemies.”
24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
We have seen thy procession, O God! The procession of my God, my king, to his sanctuary!
25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
The singers go before, the minstrels follow, Amidst damsels playing on timbrels.
26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
Praise ye God in your assemblies; Praise the Lord, all ye from the fountain of Israel!
27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
Here is Benjamin, the youngest, and his leaders; The chiefs of Judah, and their band; The chiefs of Zebulon, and the chiefs of Naphtali.
28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
Thy God has ordained thy strength, [[O Israel!]] Show forth thy might, O God! thou who hast wrought for us!
29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
Because of thy temple in Jerusalem Shall kings bring presents to thee.
30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
Rebuke the wild beast of the reeds, The multitude of bulls with the calves of the nations, So that they shall cast themselves down with masses of silver; Scatter thou the nations that delight in war!
31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
Princes shall come out of Egypt; Ethiopia shall haste with outstretched hands to God.
32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)
Ye kingdoms of the earth, sing unto God; Sing praises to Jehovah;
33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
To him who rideth upon the ancient heaven of heavens! Behold, he uttereth his voice, his mighty voice!
34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.
Give glory to God, Whose majesty is in Israel, and whose might is in the clouds!
35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Terrible art thou, O God! from thy sanctuary! The God of Israel giveth strength and power to his people. Praised be God!
