Psaltaren 68

1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.

Til Sangmesteren, af David; en Psalme, en Sang.

2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.

Gud staar op, hans Fjender adspredes, og de, som hade ham, fly for hans Ansigt.

3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.

Som Røg driver bort, vil du bortdrive dem; som Voks smelter for Ild, skulle de ugudelige omkomme for Guds Ansigt.

4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.

Men de retfærdige skulle glædes, de skulle fryde sig for Guds Ansigt og juble med Glæde.

5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;

Synger for Gud, lovsynger hans Navn, baner Vej for ham, som farer frem igennem Ørkenen; Herren er hans Navn, og fryder eder for hans Ansigt.

6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.

Faderløses Fader og Enkers Dommer er Gud i sin hellige Bolig.

7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)

Gud lader de enlige bo i Huse, han udfører de bundne i Frihed; kun de genstridige bo i det fortørrede Land.

8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.

Gud! da du drog ud foran dit Folk, da du skred frem gennem Ørkenen (Sela)

9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;

Da bævede Jorden, og Himlene dryppede for Guds Ansigt, hint Sinaj! for Guds, Israels Guds Ansigt.

10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.

En Regn af Gaver lod du strømme ned, o Gud! din Arv, som var træt, styrkede du.

11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.

Din Hjord bosatte sig i Landet; du beredte det, Gud! for den elendige ved din Godhed.

12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.

Herren lader. Ordet udgaa; de Kvinder, som bringe glad Budskab, ere en stor Hær.

13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.

Hærskarernes Konger fly, de fly; og hun, som bor i Huset, uddeler Bytte.

14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.

Naar I ligge mellem Foldene, er det som en Dues Vinger, skjulte med Sølv, og hvis Vingefjedre ere indsprængte med Guldets gyldengrønne Glans.

15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.

Naar den Almægtige spreder Konger derudi, da falder der Sne paa Zalmon.

16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.

Et Guds Bjerg er Basans Bjerg, et Bjerg med mange Tinder er Basans Bjerg.

17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.

Hvorfor se I Bjerge med de mange Tinder med Avind til det Bjerg, som Gud havde Lyst at bo paa? ja, Herren vil bo derpaa evindelig.

18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.

Guds Vogne ere to Gange ti Tusinde, tusinde Gange tusinde; Herren er iblandt dem som paa Sinaj i Hellighed.

19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)

Du opfor i Højheden, du bortførte Fanger, du annammede Gaver iblandt Mennesker, ja, endog iblandt de genstridige, at du maa blive boende, o Herre, o Gud!

20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.

Lovet være Herren fra Dag til Dag! lægger han os en Byrde paa, saa er Gud dog vor Frelse. (Sela)

21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.

Vi have en Gud, som er en Gud til Frelse, og hos den Herre, Herre ere Udgange fra Døden.

22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.

Men Gud skal knuse sine Fjenders Hoved, dens haarrige Isse, som vandrer frem i sin Skyld.

23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.

Herren sagde: Jeg vil føre dem tilbage fra Basan, jeg vil føre dem tilbage fra Havets Dybheder,

24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.

paa det din Fod maa vade i Blod, og dine Hundes Tunge faa sin Del af Fjenderne.

25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.

Gud! de saa dine Tog, min Guds, min Konges Tog i Hellighed.

26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.

Foran gik Sangerne, bagefter de, som legede paa Strengeleg, midt imellem Pigerne, som sloge paa Tromme.

27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.

Lover Gud i Forsamlingerne; lover Herren, I, som ere af Israels Kilde!

28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.

Der er Benjamin, den lille, der herskede over dem, Judas Fyrster, som stenede dem, Sebulons Fyrster, Nafthalis Fyrster.

29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.

Din Gud har befalet dig at være stærk; styrk, o Gud! det, du har gjort os.

30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.

Fra dit Tempel i Jerusalem skulle Konger fremføre dig Gave.

31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.

Skæld paa Dyret iblandt Rørene, de stærke Øksnes Hob med Folkekalvene, som nedkaste sig med Sølvstykker; han adspredte Folkene, som have Lyst til Strid.

32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)

Fyrster skulle komme fra Ægypten; Morland skal hastelig udstrække sine Hænder til Gud.

33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.

I Riger paa Jorden! synger for Gud, lovsynger Herren (Sela)

34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.

ham, som farer i Himlenes Himle, som ere fra fordums Tid, se, han udgiver sin Røst, den mægtige Røst.

35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.

Giver Gud Magten; hans Højhed er over Israel og hans Magt i Skyerne. Forfærdelig er du, o Gud! fra dine Helligdomme; Israels Gud, han giver Folket Kraft og Styrke; lovet være Gud!