Psaltaren 68
1 En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
Zborovođi. Davidov. Psalam. Pjesma. Bog nek' ustane! Razbježali se dušmani njegovi! Svi mrzitelji njegovi pobjegli pred njim!
2 Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
Kao što dim iščezava, i njih neka nestane! Kako se vosak topi na ognju, nek' nestane grešnika pred licem Božjim!
3 Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
Pravedni neka se raduju, neka klikću pred Bogom, neka kliču od radosti.
4 Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
Pjevajte Bogu, slavite mu ime! Poravnajte put onome koji ide pustinjom - kojemu je ime Jahve - i kličite pred njim!
5 Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
Otac sirota, branitelj udovica, Bog je u svom svetom šatoru.
6 En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
Napuštene okućit će Jahve, sužnjima pružit' sretnu slobodu: buntovnici samo ostaše u sažganoj pustinji.
7 Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)
Kad si stupao, Bože, pred narodom svojim, dok si prolazio pustinjom,
8 Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
tresla se zemlja, nebo se rosilo pred Bogom, Sinaj drhtao pred Bogom, Bogom Izraela.
9 Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
Blagoslovljen dažd pustio si, Bože, na baštinu svoju, okrijepio je umornu.
10 Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
Stado se tvoje nastani u njoj, u dobroti, Bože, ti je spremi siromahu.
11 Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
Jahve riječ zadaje, veliko je mnoštvo radosnih vjesnika:
12 Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
kraljevi vojska bježe te bježe, domaćice plijen dijele.
13 När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
Dok vi počivaste među stadima, krila golubice zablistaše srebrom, a njeno perje žućkastim zlatom:
14 När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
ondje Svemogući razbijaše kraljeve, a ona poput snijega zablista na Salmonu.
15 Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
Božanska je gora gora bašanska vrletna.
16 Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
Zašto vi, gore vrletne, zavidno gledate na goru gdje se svidje Bogu prebivati? Jahve će na njoj boraviti svagda!
17 Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
Božja su kola bezbrojna, tisuću tisuća: Jahve sa Sinaja u Svetište dolazi!
18 Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
Na visinu uzađe vodeći sužnje, na dar si ljude primio, pa i one što ne žele prebivati kod Boga.
19 Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)
Blagoslovljen Jahve dan za danom, nosi nas Bog, naš Spasitelj.
20 Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
Bog naš jest Bog koji spasava, Jahve od smrti izbavlja.
21 Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
Zaista, Bog će satrti glave dušmana svojih, kuštravo tjeme onog što hodi u grijesima.
22 Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
Reče Gospodin: “Iz Bašana ću ih dovesti, dovest ću ih iz dubine mora,
23 Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
da okupaš nogu u krvi, da jezici tvojih pasa imadnu dio od dušmana.”
24 Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
Ulazak ti, Bože, gledaju, ulazak moga Boga i Kralja u Svetište:
25 De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
sprijeda pjevači, za njima svirači, u sredini djevojke s bubnjićima.
26 Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
“U svečanim zborovima slavite Boga, slavite Jahvu, sinovi Izraelovi!”
27 Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
Predvodi ih najmlađi, Benjamin, koji ide pred njima, ondje su knezovi Judini sa četama svojim, knezovi Zebulunovi i knezovi Naftalijevi.
28 Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
Pokaži, Bože, silu svoju, silu kojom se, Bože, boriš za nas
29 För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
iz Hrama svojega u Jeruzalemu! Nek' ti kraljevi darove donose!
30 Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
Ukroti neman u trsci, stado bikova s teladi naroda! Neka se prostru pred tobom sa srebrnim žezlima: rasprši narode koji se ratu vesele!
31 De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
Nek' dođu velikani iz Egipta, Etiopija nek' pruži ruke Bogu!
32 I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)
Sva kraljevstva svijeta, pjevajte Bogu, slavite Jahvu,
33 Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
koji se vozi po nebu, po nebu iskonskom! Čuj, glasom grmi, glasom svojim silnim:
34 Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.
“Priznajte silu Božju!” Nad Izraelom veličanstvo njegovo, u oblacima (sila) njegova!
35 Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Strašan je Bog iz svojega Svetišta. Bog Izraelov daje moć i silu narodu svojemu. Blagoslovljen Bog!
