Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Emite un alegre clamor a Dios, toda la tierra:
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Haz una canción en honor de su nombre: dale alabanza y gloria.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Di a Dios: ¡Cuánto temerán tus obras! debido a tu gran poder, sus enemigos se ven obligados a ponerse bajo sus pies.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Deja que toda la tierra te dé culto y te haga canciones; déjalos hacer canciones a tu nombre. (Selah)
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Ven y mira las obras de Dios: debe temerse en todo lo que hace a los hijos de los hombres.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
El mar se convirtió en tierra seca; atravesaron el río a pie; allí tuvimos gozo en él.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Él está gobernando en el poder para siempre; sus ojos están mirando a las naciones: que sus enemigos no tengan fuerzas contra él. (Selah)
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Dan bendiciones a nuestro Dios, pueblos, la voz de su alabanza sea fuerte;
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
Porque él nos da vida, y no permitió que nuestros pies resbalen.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Porque tú, oh Dios, nos has puesto a prueba: probándonos con fuego como la plata.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Nos dejas encarcelar; cadenas fueron puestas en nuestras piernas.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Dejas que los hombres pasen sobre nuestras cabezas; pasamos por el fuego y el agua; pero nos sacaste a abundancia.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Entraré en tu casa con holocaustos, pagaré mi deuda contigo,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
Guardando la palabra que salió de mis labios, y la cual dijo mi boca, cuando estaba en problemas.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Te daré holocaustos de animales gordos, y humo de ovejas; Haré ofrendas de bueyes y cabras. (Selah)
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Vengan, escúchenme, todos ustedes hombres temerosos de Dios, para que les aclare lo que él ha hecho por mi alma.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Mi voz subió a él, y fui levantado del inframundo.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Dije en mi corazón: Jehová no me escuchará:
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Pero verdaderamente el oído de Dios ha sido abierto; él ha prestado atención a la voz de mi oración.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Alabado sea Dios que no me ha quitado su buena fe y su misericordia.
