Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Al Músico principal: Cántico: Salmo. ACLAMAD á Dios con alegría, toda la tierra:
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Cantad la gloria de su nombre: poned gloria [en] su alabanza.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Decid á Dios: ¡Cuán terribles tus obras! Por lo grande de tu fortaleza te mentirán tus enemigos.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Toda la tierra te adorará, y cantará á ti; cantarán á tu nombre. (Selah)
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Venid, y ved las obras de Dios, terrible en hechos sobre los hijos de los hombres.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Volvió la mar en seco; por el río pasaron á pie; allí en él nos alegramos.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
El se enseñorea con su fortaleza para siempre: sus ojos atalayan sobre las gentes: los rebeldes no serán ensalzados. (Selah)
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Bendecid, pueblos, á nuestro Dios, y haced oir la voz de su alabanza.
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
El [es el] que puso nuestra alma en vida, y no permitió que nuestros pies resbalasen.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Porque tú nos probaste, oh Dios: ensayástenos como se afina la plata.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Nos metiste en la red; pusiste apretura en nuestros lomos.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Hombres hiciste subir sobre nuestra cabeza; entramos en fuego y en aguas, y sacástenos á hartura.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Entraré en tu casa con holocaustos: te pagaré mis votos,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
Que pronunciaron mis labios, y habló mi boca, cuando angustiado estaba.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Holocaustos de cebados te ofreceré, con perfume de carneros: sacrificaré bueyes y machos cabríos. (Selah)
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Venid, oid todos los que teméis á Dios, y contaré lo que ha hecho á mi alma.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
A él clamé con mi boca, y ensalzado fué con mi lengua.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Si en mi corazón hubiese yo mirado á la iniquidad, el Señor no [me] oyera.
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Mas ciertamente [me] oyó Dios; antendió á la voz de mi súplica.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Bendito Dios, que no echó [de sí] mi oración, ni de mí su misericordia.
