Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Načelniku godbe, pesem in psalm. Ukajte Bogu, vsi zemljani.
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Prepevajte slavo njegovega imena; slavo pridevajte hvali njegovi.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Govorite Bogu: Kako čestitljiv si v delih svojih: zavoljo obilosti moči tvoje se ti lažnjivo udajajo sovražniki tvoji.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Vsi zemljani naj se ti klanjajo in ti prepevajo; prepevajo naj tvojemu imenu, presilno.
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Pridite in glejte dela Božja; čestitljiv je v dejanji proti sinovom človeškim.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Morje izpreminja v suho; reko so pregazile noge, tam smo radovali se v njem.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Z močjo svojo gospoduje vekomaj; oči njegove gledajo narode: kateri so uporni, naj se ne povišujejo preveč pri sebi!
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Blagoslavljajte Boga našega, ljudstva, in glas hvale njegove naj se razlega;
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
Kateri je dušo našo nazaj postavil v življenje, in ne pripusti, da omahnejo noge naše.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Potem, ko si nas izkušal, Bog, raztopil si nas, kakor se topi srebro.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Peljal si nas v samo mrežo; dél si nam podprsnico okolo ledja.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Storil si, da je sédel človek na glavo našo, šli smo skozi ogenj in skozi vodo; slednjič si nas pripeljal do té sitosti.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Sè žgalnimi darovi pojdem v hišo tvojo in opravim svoje obljube,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
Katere so izrekle odprte ustne moje, in govorila moja usta v stiski moji.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Žgalne darí tolstih ovnov bodem ti daroval s kadilom; pripravil vole s kozli, močno.
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Pridite, poslušajte, kateri koli se bojite Boga, da povem, kaj je storil duši moji.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Njega sem klical sè svojimi usti, in povišan sem bil za govore svojega jezika.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Ako bi se bil v krivico obrnil sè srcem svojim, Gospod bi ne bil slišal.
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Ali vendar slišal je Bog, ozrl se v prošnje moje glas.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Blagoslovljen Bog, kateri ni zavrgel prošnje moje in mi ni odtegnil milosti svoje.
