Psaltaren 66

1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

Kumutungamiri wokuimba. Rwiyo. Pisarema. Danidzirai nomufaro kuna Mwari, imi nyika yose!

2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

Imbirai mukurumbira wezita rake; murumbidze zvikuru kukudzwa kwake!

3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

Muti kuna Mwari, “Mabasa enyu anotyisa sei! Simba renyu iguru zvokuti vavengi venyu vanodedera pamberi penyu.

4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)

Nyika yose inokukotamirai; vanokuimbirai nziyo dzokurumbidza, vanoimba nziyo dzokurumbidza zita renyu.” Sera

5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

Uyai muone zvaitwa naMwari, mabasa ake anotyisa sei pakati pavanhu!

6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

Akashandura gungwa rikava nyika yakaoma, vakafamba nomumvura zhinji netsoka dzavo, uyai, ngatifarei maari.

7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)

Anotonga nokusingaperi nesimba rake, meso ake anocherechedza ndudzi, vanomumukira ngavarege kumisidzana naye. Sera

8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

Rumbidzai Mwari wedu, imi vanhu, inzwi rokurumbidzwa kwake ngarinzwike;

9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

iye akachengetedza upenyu hwedu netsoka dzedu kuti dzirege kutedzemuka.

10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

Nokuti imi, iyemi Mwari, makatiedza; mukatinatsa sesirivha.

11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

Makatipinza mutorongo mukatitakudza mitoro pamisana yedu.

12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

Makabvumira vanhu kukwira pamisoro yedu; takapinda mumoto nomumvura, asi makatiisa kunzvimbo ine zvakawanda.

13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

Ndichauya nezvibayiro zvinopiswa kutemberi yenyu, ndigozadzisa mhiko dzangu kwamuri,

14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

mhiko dzandakavimbisa nemiromo yangu, uye muromo wangu wakataura pandakanga ndiri munhamo.

15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)

Ndichakubayirai mhuka dzakakora nechipiriso chamakondobwe; ndichabayirawo hando nembudzi. Sera

16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

Uyai munzwe, imi mose munotya Mwari; ndikuudzei zvaakandiitira.

17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

Ndakachema kwaari nomuromo wangu; rumbidzo yake yaiva parurimi rwangu.

18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

Dai ndakanga ndaviga chivi mumwoyo mangu, Ishe aidai asina kundinzwa;

19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

asi zvirokwazvo Mwari akateerera akanzwa inzwi rangu mumunyengetero.

20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.

Mwari ngaarumbidzwe, iye asina kuramba munyengetero wangu. Kana kudzivisa rudo rwake kwandiri!