Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Cântico e salmo para o regente: Gritai de alegria a Deus toda a terra.
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Cantai a glória do nome dele; reconhecei a glória de seu louvor.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Dizei a Deus: Tu [és] temível [em] tuas obras; pela grandeza de tua força os teus inimigos se sujeitarão a ti.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Toda a terra te adorará, e cantará a ti; cantarão ao teu nome. (Selá)
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Vinde, e vede os atos de Deus; a obra dele é temível aos filhos dos homens.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Ele fez o mar ficar seco, passaram o rio a pé; ali nos alegramos nele.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Ele governa com seu poder para sempre; seus olhos vigiam as nações; não se exaltem os rebeldes. (Selá)
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Vós povos, bendizei a nosso Deus, e fazei ouvir a voz do louvor a ele,
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
Que conserva nossas almas em vida, e não permite que nossos pés se abalem.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Porque tu, Deus, tem nos provado; tu nos refinas como se refina a prata.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Tu nos levaste a uma rede; prendeste-nos em nossas cinturas.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Fizeste um homem cavalgar sobre nossas cabeças; passamos pelo fogo e pela água, porém tu nos tiraste para um [lugar] confortável.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Entrarei em tua casa com holocaustos; pagarei a ti os meus votos,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
Que meus lábios pronunciaram, e minha boca falou, quando eu estava angustiado.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Eu te oferecerei holocaustos de animais gordos, com incenso de carneiros; prepararei bois com bodes. (Selá)
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Vinde, ouvi, todos vós que temeis a Deus, e eu contarei o que ele fez à minha alma.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Clamei a ele com minha boca, e ele foi exaltado pela minha língua.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Se eu tivesse dado valor para a maldade em meu coração, o Senhor não teria [me] ouvido.
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Mas certamente Deus [me] ouviu; ele prestou atenção à voz de minha oração.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Bendito seja Deus, que não ignorou minha oração, nem sua bondade [se desviou] de mim.
