Psaltaren 66

1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

NIJINIJ on Ieowa nan jap karoj.

2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

Kauleki linan en mar a; kapikapina i melel!

3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

Komail potoan on Kot: Meid kapuriamui japwilim omui dodok kan! Japwilim omui imwintiti kapina komui pweki omui manaman.

4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)

Jap karoj en kaudok on komui o kapina komui pweki omui manaman.

5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

Komail kodo, kilan dodok en Kot, pe a wiawia kan me kapuriamui ren aramaj akan.

6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

A kotin kawukila madau on jap madakon, pwe aramaj en kak alu pon pil o, I waja je peren kidar kaualap.

7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)

A kotin kakaunda ni a manaman kokolata; jilan i kin ireron wei kan. Me kanudi kan jota kak pwaida.

8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

Komail wei kan kapina atail Kot, o komail kalaudela nil omail, pwen lel on waja doo.

9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

Me kotin kolekol on kitail maur atail, o jota mued on, na atail en krijedi.

10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

Pwe komui Kot me kotin kajonejon kit o kamakelekel kit er, dueta jilper kin kamekelekelda.

11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

Kom kotin mueid on, jen lodi ni injar o, kom katoutou kin kit men katoutou eu.

12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

Kom kotin mueid on aramaj kai, en tiakedi pon mon at; kit lel on kijiniai o pil; a kom kotin kaptiki jan kit o kakele kit adar.

13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

I me i pan pedekilon on nan tanpaj omui, pwen marion ijij, o i pan kapwaiada ai inau on komui.

14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

Duen kil en au ai inaukidar, o duen au ai inda ni ai anjau apwal.

15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)

I pan mairon ijij on komui jip wi kan ianaki adiniai en jip ol, I pan maironki kau ianaki jip o kut akan.

16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

Komail karoj, me majak Kot, kodo re i, i pan kajoi on komail, duen me a kotin wiai on nen i.

17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

I likwirki on i au ai o i kapinaki i lo i.

18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

Ma i pan lamelame nan monion i, me i pan wiada me jued, Ieowa ap jota pan mani ia.

19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

A Kot kotin ereki ai kapakap, o a kotin manier ai nidinid.

20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.

Kapina on Kot, me jota kotin mamaleki ai kapakap, o a jota kotiki wei jan ia a kalanan.