Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Ya mukulu wa bayimbi. Oluyimba, Zabbuli ya Dawudi. Yimbira Mukama n’eddoboozi ery’omwanguka, ggwe ensi yonna.
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Muyimbe ekitiibwa ky’erinnya lye. Mumuyimbire ennyimba ezimusuuta.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Gamba Katonda nti, “Ebikolwa byo nga bya ntiisa! Olw’amaanyi go amangi abalabe bo bakujeemulukukira.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Ab’omu nsi yonna bakuvuunamira, bakutendereza, bayimba nga bagulumiza erinnya lyo.”
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Mujje mulabe Katonda ky’akoze; mulabe eby’entiisa by’akoledde abaana b’abantu!
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Ennyanja yagifuula olukalu. Abantu baasomoka omugga n’ebigere nga temuli mazzi, kyetuva tujaguza.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Afuga n’amaanyi ge emirembe gyonna; amaaso ge agasimba ku mawanga, ab’omutima omujeemu baleme okumujeemera.
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Mutendereze Katonda waffe, mmwe amawanga; eddoboozi ery’okumutendereza liwulirwe wonna.
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
Oyo y’atukuumye ne tuba balamu, n’ataganya bigere byaffe kuseerera.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Kubanga ggwe, Ayi Katonda, otugezesezza, n’otulongoosa nga bwe bakola ffeeza mu muliro.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Watuteeka mu kkomera, n’otutikka emigugu.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Waleka abantu ne batulinnyirira; ne tuyita mu muliro ne mu mazzi, n’otutuusa mu kifo eky’okwesiima.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Nnaayambukanga mu yeekaalu yo n’ebiweebwayo ebyokebwa, ntuukirize obweyamo bwange gy’oli,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
nga ndeeta ekyo emimwa gyange kye gyasuubiza; akamwa kange kye kaayogera bwe nnali mu kabi.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Nnaawaayo gy’oli ssaddaaka ez’ensolo ensava, mpeeyo ne ssaddaaka ey’endiga ennume; mpeeyo ente ennume n’embuzi.
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Mujje muwulire, mmwe mwenna abatya Katonda, mbategeeze ebyo by’ankoledde.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Namukaabirira n’akamwa kange, ne mutendereza n’olulimi lwange.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Singa nnali nsirikidde ekibi mu mutima gwange, Mukama teyandimpulirizza;
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
ddala ddala Katonda yampuliriza era n’awulira eddoboozi lyange nga nsaba.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Katonda atenderezebwenga, atagobye kusaba kwange, wadde okunziggyako okwagala kwe okutaggwaawo!
