Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Maka ama mopafima nemaniza vahe'mota, ranke huta zagamera huta Anumzamofona agi'a ahentesga hiho!
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Anumzana Agri agimofo hihamu hanave'agura zagamera huta agi'a ahentesga hiho. Zgame huta Agri hihamu masazama'agura erinte ama hiho!
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Anumzamofonkura, kavukva zamo'a knare zantfa huno mareri agatere'ne hiho. Ha' vahekamo'za Kagri hihamu hankavegura koro hu'za zamavufaga eri anaki'za Kagritega neaze.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Maka ama mopafima me'nea zantamimo'za monora hunegante'za, zagamera hu'za kagia ahentsga hugahaze. Zgamera hu'za rankagia ahentesga hugahaze.
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Eta tagri Anumzamo'ma hu'nea zana eme keho. Agra knarezantfa huno mareri agatere'nea avu'avaza, maka vahe'mofontera eri fore hu'ne.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Hagerina eripapa hugantigama huno kana erifore hige'za, Agri vahe'mo'za hagege mopafi rugitagi'za kantukaziga vu'naze. Hanki Agriku musena hanune.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Agra kinia mani'neno tusi'a hihamu'areti kegava huvava hugahie. Agra kokankoka vahera maka kna avua anteno nezmageanki, ke ontahi vahe'mo'za hara reonteho.
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Maka ama mopafi vahe'mota Anumzamofona husga hunteho. Ranke huta agia ahentesga nehinke'za vahe'mo'za antahiho.
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
Tagrama fri'zankura kegava huneranteno, tatregeta regaririta trakara nosune.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Anumzantimoka rerahenka knazana neraminka, silvama tevefi kreno eri agru hiaza hunka tazeri agru hane.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Kagra kuko atrenka tazeritenka, tagumpina tusi'a knaza eri kofirantane.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Ana nehunka tatrankeno tasenia refrage mafrage hu'za karisia eri'za vano hu'naze. Tevefine timpinena ufre'nonanagi, ete Kagra tavrenka anketa maka'zama ampore'nea mopafi one.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Nagra tevefi kre fanane hu ofa mono nonka'afi eme hugantegahue. Nagrama huvempama hu'noa zantera ofa hugahue.
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
Nagra ra hazenkefi mani'nena, huvempa hu'noe.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
E'ina agafare tevefima kre fanene hu ofa Kagritega hugahue. Nagra so'ema hu'nenia agonknaza ohari ve sipisipi afu kresramna vanugeno knare mna nevina, Nagra ve bulimakao afu'ene meme afu'enena Kagritega kresrama vanugeno, knare mna marerigahie.
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Anumzamofoma koro'ma hunentaza vahe'mota, eta eme nentahinke'na Anumzamo'ma hunante'nea zana tamasmi'neno.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Nazama hinogura Agritega krafa nehu'na, nanekema hufina agi'a erisga huvava nehue.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Nagrama kumini'ama huama'ma osuresina, Ra Anumzamo'a nunamunkeni'a ontahisine.
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Hianagi Anumzamo'a nunamuni'a nentahie. Nunamunkeni'a agesa anteno nentahie.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Anumzamo'a ra agi erisie. Agra nunamuni'a antahi amnea nosuno vaga ore avesizama'a nagritetira eri notre.
