Psaltaren 66

1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

Al Capo de’ musici. Canto. Salmo. Fate acclamazioni a Dio, voi tutti abitanti della terra!

2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

Cantate la gloria del suo nome, rendete gloriosa la sua lode!

3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

Dite a Dio: Come son tremende le opere tue! Per la grandezza della tua forza i tuoi nemici ti aduleranno.

4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)

Tutta la terra si prostrerà dinanzi a te e a te salmeggerà, salmeggerà al tuo nome. (Sela)

5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

Venite e mirate le opere di Dio; egli è tremendo ne’ suoi atti verso i figliuoli degli uomini.

6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

Egli mutò il mare in terra asciutta; il popolo passò il fiume a piedi; quivi ci rallegrammo in lui.

7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)

Egli, con la sua potenza, signoreggia in eterno; i suoi occhi osservan le nazioni; i ribelli non facciano i superbi! (Sela)

8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

Benedite il nostro Dio, o popoli, e fate risonar la voce della sua lode!

9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

Egli ha conservato in vita l’anima nostra, non ha permesso che il nostro piè vacillasse.

10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

Poiché tu ci hai provati, o Dio, ci hai passati al crogiuolo come l’argento.

11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

Ci hai fatti entrar nella rete, hai posto un grave peso sulle nostre reni.

12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

Hai fatto cavalcar degli uomini sul nostro capo; siamo entrati nel fuoco e nell’acqua, ma tu ci traesti fuori in luogo di refrigerio.

13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

Io entrerò nella tua casa con olocausti, ti pagherò i miei voti,

14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

i voti che le mie labbra han proferito, che la mia bocca ha pronunziato nella mia distretta.

15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)

Io t’offrirò olocausti di bestie grasse, con profumo di montoni; sacrificherò buoi e becchi. (Sela)

16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

Venite e ascoltate, o voi tutti che temete Iddio! Io vi racconterò quel ch’egli ha fatto per l’anima mia.

17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

Io gridai a lui con la mia bocca, ed egli fu esaltato dalla mia lingua.

18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

Se nel mio cuore avessi avuto di mira l’iniquità, il Signore non m’avrebbe ascoltato.

19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

Ma certo Iddio m’ha ascoltato; egli ha atteso alla voce della mia preghiera.

20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.

Benedetto sia Iddio, che non ha rigettato la mia preghiera, né m’ha ritirato la sua benignità.