< Psaltaren 66 >

1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Pou direktè koral la; yon chan, yon Sòm Rele fò ak lajwa a Bondye, tout latè a!
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Chante glwa a non Li! Ranpli lwanj Li ak laglwa!
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Di Bondye: “Zèv Ou yo mèvèye”! Akoz grandè a pwisans Ou, menm, lènmi Ou yo va soumèt a Ou.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Tout latè va fè adorasyon a Ou menm. Li va chante lwanj Ou. Tout va chante lwanj a non Ou; Tan
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Vini pou wè zèv Bondye yo. Zèv etonnan anvè fis a lòm yo.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Li te chanje lanmè a an tè sèch. Yo te pase travèse rivyè apye. La menm, nou te rejwi nan Li!
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Li renye ak pwisans pou tout tan. Zye Li veye sou nasyon yo. Pa kite rebèl yo egzalte kont Li.
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Beni Bondye nou an, O pèp yo! Fè lwanj Li sone,
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
ki kenbe nou pami vivan yo, e ki pa kite pye nou glise.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Paske Ou te fè nou pase a leprèv, O Bondye. Ou te rafine nou tankou ajan konn rafine.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Ou te rale nou antre nan filè a. Ou te mete yon fado lou sou ren nou.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Ou te fè moun monte sou tèt nou. Nou te pase nan dife ak nan dlo, men Ou te fè nou sòti antre yon kote avèk anpil abondans.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Mwen va vini lakay Ou avèk Ofrann brile. Mwen va peye Ou ve mwen yo,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
ki te sòti nan lèv mwen, ke bouch mwen te pale lè m te nan gwo twoub yo.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Mwen va ofri a Ou menm yon ofrann brile nan grès a bèt gra yo, avèk lafimen a belye yo. Mwen va fè ofrann a towo yo avèk mal kabrit yo.
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Vin tande, nou tout ki gen lakrent Bondye e mwen va pale ou tout sa Li te fè pou nanm mwen.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Mwen te kriye a Li menm avèk bouch mwen. Ak lang mwen, mwen te leve Li wo.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Si mwen gade inikite nan kè m, Senyè a p ap koute mwen.
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Men anverite, Bondye te tande. Li te teni kont de vwa a priyè mwen.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Beni se Bondye, ki pa t refize koute lapriyè mwen, ni ki pa t kache lanmou dous Li a sou mwen.

< Psaltaren 66 >