< Psaltaren 66 >

1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
Veisuunjohtajalle; laulu, virsi. Kohottakaa Jumalalle riemuhuuto, kaikki maa,
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
veisatkaa hänen nimensä kunniaa, antakaa hänelle kunnia ja ylistys.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Sanokaa Jumalalle: "Kuinka peljättävät ovat sinun tekosi!" Sinun suuren voimasi tähden sinun vihollisesi matelevat sinun edessäsi.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Kaikki maa kumartakoon sinua ja veisatkoon sinun kiitostasi, veisatkoon sinun nimesi kiitosta. (Sela)
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Tulkaa ja katsokaa Jumalan töitä: hän on peljättävä teoissansa ihmisten lapsia kohtaan.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Meren hän muutti kuivaksi maaksi, jalkaisin käytiin virran poikki; silloin me iloitsimme hänestä.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Hän hallitsee voimallansa iankaikkisesti, hänen silmänsä vartioitsevat kansoja; niskoittelijat älkööt nostako päätänsä. (Sela)
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Kiittäkää, te kansat, meidän Jumalaamme, korkealle kaiuttakaa hänen ylistystänsä.
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
Hän antaa meidän sielullemme elämän eikä salli meidän jalkamme horjua.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Sillä sinä, Jumala, olet koetellut meitä, olet sulattanut meitä, niinkuin hopea sulatetaan.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Sinä veit meidät verkkoon, panit kuorman meidän lanteillemme.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Sinä annoit ihmisten ajaa päämme päällitse, me jouduimme tuleen ja veteen. Mutta sinä veit meidät yltäkylläisyyteen.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Minä tuon sinun huoneeseesi polttouhreja, täytän sinulle lupaukseni,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
joihin minun huuleni avautuivat ja jotka minun suuni hädässäni lausui.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Lihavat polttouhrit minä sinulle uhraan ynnä oinasten uhrituoksun; minä uhraan sinulle härkiä ja kauriita. (Sela)
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Tulkaa, kuulkaa, niin minä kerron teille, kaikki te Jumalaa pelkääväiset, mitä hän on minun sielulleni tehnyt.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Häntä minä suullani huusin, ja ylistys tuli minun kielelleni.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Jos minulla olisi vääryys sydämessäni, ei Herra minua kuulisi.
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Mutta Jumala kuuli minua ja otti vaarin minun rukoukseni äänestä.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Kiitetty olkoon Jumala, joka ei hyljännyt minun rukoustani eikä ottanut minulta pois armoansa.

< Psaltaren 66 >