Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
“For the leader of the music. A psalm.” Shout joyfully unto God. all ye lands!
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Sing ye the honor of his name; Make his praise glorious!
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Say unto God, How terrible are thy doings! Through the greatness of thy power thine enemies are suppliants to thee!
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Let all the earth worship thee; Let it sing praise to thee, let it sing praise to thy name! (Pause)
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Come, behold the works of God! How terrible his doings among the sons of men!
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
He turned the sea into dry land; They went through the deep on foot; Then we rejoiced in him.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
By his power he ruleth for ever; His eyes are fixed upon the nations; Let not the rebellious exalt themselves! (Pause)
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
O bless our God, ye nations. And make the voice of his praise to be heard!
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
It is he who preserveth our lives, And suffereth not our feet to stumble.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Thou hast, indeed, proved us, O God! Thou hast tried us as silver is tried.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Thou broughtest us into a snare, And didst lay a heavy burden upon our backs;
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Thou didst cause men to ride upon our heads, And we have gone through fire and water: But thou hast brought us to a place of abundance.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
I will go into thy house with burnt-offerings! I will pay thee my vows, —
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
The vows which my lips uttered. Which my mouth promised in my trouble.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Burnt sacrifices of fatlings will I offer to thee with the fat of rams; Bullocks, with he-goats, will I sacrifice to thee. (Pause)
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Come and hear, all ye who fear God, And I will relate what he hath done for me!
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
I called upon him with my mouth, And praise is now upon my tongue.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
If I had meditated wickedness in my heart, The Lord would not have heard me:
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
But surely God hath heard me; He hath had regard to the voice of my supplication.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Blessed be God, who did not reject my prayer, Nor withhold his mercy from me!
