Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
“To the chief musician, a song or psalm.” Shout joyfully unto God, all ye lands:
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
Sing forth the glory of his name; make glorious his praise.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Say unto God, How fear-inspiring is every one of thy works! through the greatness of thy strength will thy enemies yield feigned obedience unto thee.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
All the lands shall bow themselves down unto thee, and shall sing praises unto thee; they shall sing praises to thy name. (Selah)
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Come and see the deeds of God: fear-inspiring is his doing toward the children of men.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
He changed the sea into dry land: through the river they went on foot: there did we rejoice in him.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
He ruleth by his might for ever; his eyes look upon the nations: the rebellious—these shall not be exalted. (Selah)
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Bless, O ye people, our God, and cause the voice of his praise to be heard:
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
Who hath appointed our soul to life, and hath not suffered our foot to slip.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
For thou hast proved us, O God: thou hast refined us, as silver is refined.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Thou hast brought us into the net; thou hast placed fetters upon our loins.
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
Thou hast caused men to ride on our head: we entered into fire and into water; but thou broughtest us out to [the enjoyment] of overflowing plenty. a
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
I will enter thy house with burnt-offerings: I will pay unto thee my vows,
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
Which my lips have uttered, and my mouth hath spoken, when I was in distress.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Burnt-offerings of fatlings will I offer up unto thee, with the incense of rams; I will prepare steers with he-goats. (Selah)
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Come, hear, and I will relate, all ye that fear God, what he hath done for my soul.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Unto him I cried with my mouth, and a song of extolling was on my tongue.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
If I had looked on wickedness with my heart, the Lord would not have heard;
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
But verily God hath heard; he hath listened to the voice of my prayer.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Blessed be God, who hath not removed my prayer [from him], nor his kindness from me.
