Psaltaren 66

1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

(Til sangmesteren. En salme. En sang.) Bryd ud i Jubel for Gud, al Jorden,

2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

lovsyng hans Navns Ære, syng ham en herlig Lovsang,

3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

sig til Gud: "Hvor forfærdelige er dine Gerninger! For din vældige Styrkes Skyld logrer Fjenderne for dig,

4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)

al Jorden tilbeder dig, de lovsynger dig, lovsynger dit Navn." (Sela)

5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

Kom hid og se, hvad Gud har gjort i sit Virke en Rædsel for Menneskenes Børn.

6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

Han forvandlede Hav til Land, de vandrede til Fods over Strømmen; lad os fryde os højlig i ham.

7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)

Han hersker med Vælde for evigt, på Folkene vogter hans Øjne, ej kan genstridige gøre sig store. (Sela)

8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

I Folkeslag, lov vor Gud, lad lyde hans Lovsangs Toner,

9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

han, som har holdt vor Sjæl i Live og ej lod vor Fod glide ud!

10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

Thi du ransaged os, o Gud, rensede os, som man renser Sølv;

11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

i Fængsel bragte du os, lagde Tynge på vore Lænder,

12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

lod Mennesker skride hen over vort Hoved, vi kom gennem Ild og Vand; men du førte os ud og bragte os Lindring!

13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

Med Brændofre vil jeg gå ind i dit Hus og indfri dig mine Løfter,

14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

dem, mine Læber fremførte, min Mund udtalte i Nøden.

15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)

Jeg bringer dig Ofre af Fedekvæg sammen med Vædres Offerduft, jeg ofrer Okser tillige med Bukke. (Sela)

16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

Kom og hør og lad mig fortælle jer alle, som frygter Gud, hvad han har gjort for min Sjæl!

17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

Jeg råbte til ham med min Mund og priste ham med min Tunge.

18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

Havde jeg tænkt på ondt i mit Hjerte, da havde Herren ej hørt;

19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

visselig, Gud har hørt, han lytted til min bedende Røst.

20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.

Lovet være Gud, som ikke har afvist min Bøn eller taget sin Miskundhed fra mig!