Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

Per il Capo de’ musici. Salmo di Davide. Canto. A te, o Dio, nel raccoglimento, sale la lode in Sion, a te l’omaggio dei voti che si compiono.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

O tu ch’esaudisci la preghiera, ogni carne verrà a te.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Le iniquità mi hanno sopraffatto, ma tu farai l’espiazione delle nostre trasgressioni.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Beato colui che tu eleggi e fai accostare a te perché abiti ne’ tuoi cortili! Noi sarem saziati de’ beni della tua casa, della santità del tuo tempio.

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

In modi tremendi tu ci rispondi, nella tua giustizia, o Dio della nostra salvezza, confidanza di tutte le estremità della terra e dei mari lontani.

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

Egli con la sua potenza rende stabili i monti; egli è cinto di forza.

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

Egli acqueta il rumore de’ mari, il rumore de’ loro flutti, e il tumulto de’ popoli.

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

Perciò quelli che abitano alle estremità della terra temono alla vista de’ tuoi prodigi; tu fai giubilare i luoghi ond’escono la mattina e la sera.

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Tu visiti la terra e l’adacqui, tu l’arricchisci grandemente. I ruscelli di Dio son pieni d’acqua; tu prepari agli uomini il grano, quando prepari così la terra;

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

tu adacqui largamente i suoi solchi, ne pareggi le zolle, l’ammollisci con le piogge, ne benedici i germogli.

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Tu coroni de’ tuoi beni l’annata, e dove passa il tuo carro stilla il grasso.

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Esso stilla sui pascoli del deserto, e i colli son cinti di gioia.

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.

I pascoli si riveston di greggi, e le valli si copron di frumento; dan voci di allegrezza e cantano.