Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

Ó, þú Guð á Síon, við lofum þig og vegsömum og efnum heit okkar við þig.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

Þú heyrir bænir og því leita allir menn til þín.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Margar freistingar urðu mér að falli, ég gerði margt rangt, en þú fyrirgafst mér allar þessar syndir.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Sá er heppinn sem þú hefur útvalið, sá sem fær að búa hjá þér í forgörðum helgidóms þíns og njóta allsnægta í musteri þínu.

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

Með krafti þínum sýnir þú réttlæti þitt, þú Guð, frelsari okkar. Þú ert skjól öllum mönnum, allt að endimörkum jarðar.

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

Þú reistir fjöllin í mætti þínum,

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

þú stöðvar brimgný hafsins og háreysti þjóðanna.

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

Þeir sem búa við ysta haf óttast tákn þín og austrið og vestrið kætast yfir þér!

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Þú vökvar jörðina og eykur frjósemi hennar. Ár þínar og uppsprettur munu ekki þorna. Þú gerir jörðina hæfa til sáningar og gefur þjóð þinni ríkulega uppskeru.

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

Með steypiregni vökvar þú plógförin og mýkir jarðveginn – útsæðið spírar og vex!

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Landið klæðist grænni kápu.

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Heiðarnar blómstra og hlíðarnar brosa, allt er loðið af gróðri!

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.

Hjarðirnar liðast um hagana og dalirnir fyllast af korni. Allt fagnar og syngur!