Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

Au chef des chantres. Psaume de David. Cantique. Avec confiance, ô Dieu! On te louera dans Sion, Et l’on accomplira les vœux qu’on t’a faits.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

O toi, qui écoutes la prière! Tous les hommes viendront à toi.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Les iniquités m’accablent: Tu pardonneras nos transgressions.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Heureux celui que tu choisis et que tu admets en ta présence, Pour qu’il habite dans tes parvis! Nous nous rassasierons du bonheur de ta maison, De la sainteté de ton temple.

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

Dans ta bonté, tu nous exauces par des prodiges, Dieu de notre salut, Espoir de toutes les extrémités lointaines de la terre et de la mer!

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

Il affermit les montagnes par sa force, Il est ceint de puissance;

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

Il apaise le mugissement des mers, le mugissement de leurs flots, Et le tumulte des peuples.

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

Ceux qui habitent aux extrémités du monde s’effraient de tes prodiges; Tu remplis d’allégresse l’orient et l’occident.

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Tu visites la terre et tu lui donnes l’abondance, Tu la combles de richesses; Le ruisseau de Dieu est plein d’eau; Tu prépares le blé, quand tu la fertilises ainsi.

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

En arrosant ses sillons, en aplanissant ses mottes, Tu la détrempes par des pluies, tu bénis son germe.

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Tu couronnes l’année de tes biens, Et tes pas versent l’abondance;

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Les plaines du désert sont abreuvées, Et les collines sont ceintes d’allégresse;

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.

Les pâturages se couvrent de brebis, Et les vallées se revêtent de froment. Les cris de joie et les chants retentissent.