Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

Au chef des chantres. Psaume de David. Cantique. A toi, ô Dieu, qui résides dans Sion, l’attente confiante, la louange! Envers toi, on s’acquitte de ses vœux.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

Tu entends les prières: toute créature se présente devant toi.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Des actes criminels avaient pris le dessus sur moi: nos fautes, c’est toi qui les effaces.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Heureux celui que tu choisis et admets en ta présence, pour qu’il habite dans tes parvis! Puissions-nous nous délecter de la beauté de ta maison, de la sainteté de ton palais!

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

De façon merveilleuse tu nous exauces dans ton équité, Dieu de notre salut, espoir des limites les plus reculées de la terre et de l’Océan;

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

qui consolides les montagnes par ta force, qui es ceint de puissance;

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

qui apaises le tumulte des mers, le tumulte de leurs flots et l’agitation des peuples.

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

Les habitants des rives lointaines sont pris de crainte devant tes prodiges; tu fais résonner de chants les régions où naissent matin et soir.

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Tu veilles sur la terre et tu l’abreuves, tu la combles de richesses; car le fleuve de Dieu déborde d’eau: tu leur assures leur blé. C’Est dans ce but que tu la prépares.

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

Tu en inondes les sillons, en écrases les glèbes, par les ondées tu la détrempes, tu en bénis les plantes.

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Tu couronnes l’année de tes bienfaits; les sentiers que tu foules ruissellent de délices.

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Ruissellent aussi les pâturages du désert; les collines se ceignent d’allégresse.

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.

Les prairies sont revêtues de troupeaux, les vallées se couvrent de blé comme d’un manteau. Partout des clameurs de joie et des chants!