Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

Au chef de musique. Psaume de David. Cantique. Ô Dieu! la louange t’attend dans le silence en Sion, et le vœu te sera payé.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

Ô toi qui écoutes la prière! toute chair viendra à toi.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Les iniquités ont prévalu sur moi; nos transgressions, toi tu les pardonneras.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Bienheureux celui que tu as choisi et que tu fais approcher: il habitera tes parvis. Nous serons rassasiés du bien de ta maison, de ton saint temple.

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

Tu nous répondras par des choses terribles de justice, ô Dieu de notre salut, toi qui es la confiance de tous les bouts de la terre, et des régions lointaines de la mer!

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

Toi qui as établi les montagnes par ta force, qui es ceint de puissance,

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

Qui apaises le tumulte des mers, le tumulte de leurs flots, et l’agitation des peuplades.

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

Et ceux qui habitent aux bouts [de la terre] craindront à la vue de tes prodiges; tu fais chanter de joie les sorties du matin et du soir.

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Tu as visité la terre, tu l’as abreuvée, tu l’enrichis abondamment: le ruisseau de Dieu est plein d’eau. Tu prépares les blés, quand tu l’as ainsi préparée.

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

Tu arroses ses sillons, tu aplanis ses mottes, tu l’amollis par des ondées, tu bénis son germe.

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Tu couronnes l’année de ta bonté, et tes sentiers distillent la graisse.

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Ils distillent sur les pâturages du désert, et les collines se ceignent d’allégresse.

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.

Les prairies se revêtent de menu bétail, et les plaines sont couvertes de froment: elles poussent des cris de triomphe; oui, elles chantent.