Psaltaren 65
1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.
To the chief Musician, A Psalm [and] Song of David. Praise waiteth for thee, O God, in Sion: and unto thee shall the vow be performed.
2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.
O thou that hearest prayer, unto thee shall all flesh come.
3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
Iniquities prevail against me: [as for] our transgressions, thou shalt purge them away.
4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
Blessed [is the man whom] thou choosest, and causest to approach [unto thee, that] he may dwell in thy courts: we shall be satisfied with the goodness of thy house, [even] of thy holy temple.
5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
[By] terrible things in righteousness wilt thou answer us, O God of our salvation; [who art] the confidence of all the ends of the earth, and of them that are afar off [upon] the sea:
6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
Which by his strength setteth fast the mountains; [being] girded with power:
7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
Which stilleth the noise of the seas, the noise of their waves, and the tumult of the people.
8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
They also that dwell in the uttermost parts are afraid at thy tokens: thou makest the outgoings of the morning and evening to rejoice.
9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
Thou visitest the earth, and waterest it: thou greatly enrichest it with the river of God, [which] is full of water: thou preparest them corn, when thou hast so provided for it.
10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
Thou waterest the ridges thereof abundantly: thou settlest the furrows thereof: thou makest it soft with showers: thou blessest the springing thereof.
11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
Thou crownest the year with thy goodness; and thy paths drop fatness.
12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.
They drop [upon] the pastures of the wilderness: and the little hills rejoice on every side.
13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.
The pastures are clothed with flocks; the valleys also are covered over with corn; they shout for joy, they also sing.
