Psaltaren 65
1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.
To him that excelleth. A Psalme or song of David. O God, praise waiteth for thee in Zion, and vnto thee shall the vowe be perfourmed.
2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.
Because thou hearest the prayer, vnto thee shall all flesh come.
3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
Wicked deedes haue preuailed against me: but thou wilt be mercifull vnto our transgressions.
4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
Blessed is he, whom thou chusest and causest to come to thee: he shall dwell in thy courtes, and we shall be satisfied with the pleasures of thine House, euen of thine holy Temple.
5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
O God of our saluation, thou wilt answere vs with fearefull signes in thy righteousnes, O thou the hope of all the ends of the earth, and of them that are farre off in the sea.
6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
He stablisheth the mountaines by his power: and is girded about with strength.
7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
He appeaseth the noyse of the seas and the noyse of the waues thereof, and the tumults of the people.
8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
They also, that dwell in the vttermost parts of the earth, shalbe afraide of thy signes: thou shalt make the East and the West to reioyce.
9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
Thou visitest the earth, and waterest it: thou makest it very riche: the Riuer of God is full of water: thou preparest them corne: for so thou appointest it.
10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
Thou waterest abundantly the furrowes thereof: thou causest the raine to descende into the valleies thereof: thou makest it soft with showres, and blessest the bud thereof.
11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
Thou crownest ye yeere with thy goodnesse, and thy steppes droppe fatnesse.
12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.
They drop vpon the pastures of the wildernesse: and the hils shalbe compassed with gladnes.
13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.
The pastures are clad with sheepe: the valleis also shalbe couered with corne: therefore they shoute for ioye, and sing.
