Psaltaren 65
1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.
Voor muziekbegeleiding. Een psalm van David; een lied. U komt een lofzang toe In Sion, o God! U moet een dankoffer worden gebracht, In Jerusalem, Heer!
2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.
Gij verhoort het gebed, Alle vlees komt tot U;
3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
En al drukt onze schuld ons nog zo zwaar, Gij vergeeft onze zonden.
4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
Gelukkig, dien Gij uitverkiest en aanneemt, Om in uw voorhof te wonen: Die ons laven aan het goede van uw huis, Van uw heilige tempel!
5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
Met wonderen verhoort Gij ons in uw trouw, O God van ons heil; Gij, de hoop van alle grenzen der aarde, En ongenaakbare zeeën!
6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
Gij, die de bergen door uw kracht hebt gegrond, En met macht zijt omgord;
7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
Die het bulderen der zeeën bedaart, En het gebruis van haar golven. Ontsteld staan de volken,
8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
Vol vrees, die de grenzen der aarde bewonen: Voor uw tekenen daar, waar de morgen gloort, En waar Gij de avond doet juichen.
9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
Gij draagt zorg voor de aarde, En drenkt ze volop; Gij stort er een rijke zegen op uit, Gods vloed heeft altijd water genoeg. Gij maakt haar gereed voor haar koren, Zó maakt Gij ze klaar:
10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
Gij drenkt haar voren, bevochtigt haar kluiten, En maakt ze door regenslag week. Dan zegent Gij haar kiemen,
11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
En zet de kroon op het jaar van uw goedheid: Uw voetstappen druipen van vet,
12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.
Zelfs de vlakten der steppen druipen er van. De heuvels zijn met gejubel omgord,
13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.
De weiden met kudden bekleed, De dalen met koren getooid: Ze juichen en zingen!
