Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

Til Sangmesteren; en Psalme af David; en Sang.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

Gud! man lover dig i det stille i Zion, og dig skal betales Løfte.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Du, som hører Bønnen, hen til dig tyr alt Kød.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Misgerningerne ere blevne mig for svare; vore Overtrædelser, dem ville du sone!

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

Salig er den, som du udvælger og lader komme nær, at han maa bo i dine Forgaarde; vi skulle mættes med dit Hus's Gode, i dit Tempels Helligdom.

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

Forfærdelige Ting skal du, vor Frelses Gud, svare os i Retfærdighed, du, som er en Fortrøstning for den hele vide Jord og Havet i det fjerne.

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

Han gør Bjergene faste ved sin Kraft, han er omgjordet med Vælde;

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

han stiller Havets Brusen, dets Bølgers Brusen derudi og Folkenes Bulder.

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Og de, som bo ved det yderste, frygte for dine Tegn; du fylder Morgenens og Aftenens Frembrud med Jubel.

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

Du har besøgt Jorden og givet den Overflod, du gør den meget rig; Guds Bæk er fuld af Vand, du bereder dem Korn, thi dertil gør du Jorden skikket.

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Du vander dens Furer, du nedtrykker det pløjede; du gør den blød med Regn, du velsigner dens Grøde.

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Du kroner Aaret med dit Gode, og dine Fodspor dryppe med Fedme.

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.

Græsgangene i Ørken dryppe, og Højene ere omgjordede med Fryd. Engene ere klædte med Faarehjorde, og Dalene ere skjulte med Korn; de juble, ja de synge.