Psaltaren 64

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.

Unto the end, a psalm for David. Hear, O God, my prayer, when I make supplication to thee: deliver my soul from the fear of the enemy.

2 Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;

Thou hast protected me from the assembly of the malignant; from the multitude of the workers of iniquity.

3 De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;

For they have whetted their tongues like a sword; they have bent their bow a bitter thing,

4 Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.

To shoot in secret the undefiled.

5 De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?

They will shoot at him on a sudden, and will not fear: they are resolute in wickedness. They have talked of hiding snares; they have said: Who shall see them?

6 De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.

They have searched after iniquities: they have failed in their search. Man shall come to a deep heart:

7 Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.

And God shall be exalted. The arrows of children are their wounds:

8 Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.

And their tongues against them are made weak. All that saw them were troubled;

9 Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning.

And every man was afraid. And they declared the works of God: and understood his doings.

10 De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.

The just shall rejoice in the Lord, and shall hope in him: and all the upright in heart shall be praised.