Psaltaren 64

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.

(Til sangmesteren. En salme af David.) Hør, o Gud, min røst, når jeg klager, skærm mit Liv mod den rædsomme Fjende;

2 Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;

skjul mig for Ugerningsmændenes Råd, for Udådsmændenes travle Hob.

3 De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;

der hvæsser Tungen som Sværd, lægger giftige Ord på Buen

4 Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.

for i Løn at ramme den skyldfri, ramme ham brat og uset.

5 De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?

Ihærdigt lægger de onde Råd, skryder af, at de lægger Snarer siger: "Hvem skulde se os?"

6 De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.

De udtænker onde Gerninger, fuldfører en gennemtænkt Tanke - og Menneskets Indre og Hjerte er dybt.

7 Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.

Da rammer Gud dem med en Pil af Slaget rammes de brat;

8 Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.

han styrter dem for deres Tunges Skyld. Enhver, som ser dem, ryster på Hovedet;

9 Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning.

alle Mennesker frygter, forkynder, hvad Gud har gjort, og fatter hans Hænders Geming;

10 De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.

de retfærdige glædes i HERREN og lider på ham, de oprigtige af Hjertet jubler til Hobe!