Psaltaren 64

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.

Til Sangmesteren. En Salme af David.

2 Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;

Hør, o Gud, min Røst, naar jeg klager, skærm mit Liv mod den rædsomme Fjende;

3 De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;

skjul mig for Ugerningsmændenes Raad, for Udaadsmændenes travle Hob,

4 Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.

der hvæsser Tungen som Sværd, lægger giftige Ord paa Buen

5 De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?

for i Løn at ramme den skyldfri, ramme ham brat og uset.

6 De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.

Ihærdigt lægger de onde Raad, skryder af, at de lægger Snarer, siger: »Hvem skulde se os?«

7 Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.

De udtænker onde Gerninger, fuldfører en gennemtænkt Tanke — og Menneskets Indre og Hjerte er dybt.

8 Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.

Da rammer Gud dem med en Pil, af Slaget rammes de brat;

9 Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning.

han styrter dem for deres Tunges Skyld. Enhver, som ser dem, ryster paa Hovedet;

10 De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.

alle Mennesker frygter, forkynder, hvad Gud har gjort, og fatter hans Hænders Gerning; de retfærdige glædes i HERREN og lider paa ham, de oprigtige af Hjertet jubler til Hobe!