Psaltaren 63

1 En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

Oh ʼElohim, Tú eres mi ʼEL. Ansiosamente te busqué. Mi alma tiene sed de Ti. Mi cuerpo te anhela en tierra árida y deshabitada, Donde no hay agua.

2 Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

Así te busqué en el Santuario Para ver tu poder y tu gloria.

3 Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

Porque tu misericordia es mejor que la vida, Mis labios te alabarán.

4 Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

Por tanto te bendeciré en mi vida. En tu Nombre alzaré mis manos.

5 Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

Como con médula y sustancia está saciada mi alma. Mi boca te alaba con labios jubilosos.

6 När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

Cuando en mi cama me acuerdo de Ti, Cuando medito en Ti en las vigilias de la noche.

7 Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

Porque Tú eres mi Socorro. Bajo la sombra de tus alas canto con gozo.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Mi alma está apegada a Ti. Tu mano derecha me sostiene.

9 Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

Pero los que buscan mi vida para destruirla Caerán en las profundidades más bajas de la tierra.

10 De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.

Serán destruidos a filo de espada. Serán presa de los chacales.

11 Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.

Pero el rey se regocija en ʼElohim. Cualquiera que jura por Él será alabado, Porque las bocas de los que dicen mentiras serán tapadas.