Psaltaren 63

1 En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

Nkulunkulu, unguNkulunkulu wami, ngizakudinga ngovivi; umphefumulo wami womela wena; inyama yami iyakulangatha, elizweni elomileyo leligagadekileyo, elingelamanzi.

2 Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

Njengoba ngikubonile endaweni engcwele, ngibone amandla akho lobukhosi bakho.

3 Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

Ngoba uthandolomusa wakho lungcono kulempilo; indebe zami zizakudumisa.

4 Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

Ngokunjalo ngizakubonga ngisaphila, ngiphakamise izandla zami ebizweni lakho.

5 Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

Umphefumulo wami uzasutha kungathi ngomnkantsho lamahwahwa, lomlomo wami uzadumisa ngezindebe ezithabisayo.

6 När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

Lapho ngikukhumbula embhedeni wami, emilindweni yebusuku ngizindla ngawe.

7 Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

Ngoba ubulusizo lwami, ngakho emthunzini wempiko zakho ngizahlabela ngithokoze.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Umphefumulo wami unamathele ekukulandeleni, isandla sakho sokunene siyangisekela.

9 Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

Kodwa abadinga umphefumulo wami ukuwuchitha bazakuya ezindaweni zomhlaba eziphansi.

10 De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.

Bazanikelwa emandleni enkemba, babe yisabelo samakhanka.

11 Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.

Kodwa inkosi izathokoza kuNkulunkulu; wonke ofunga ngaye uzazincoma; kodwa umlomo wabaqamba amanga uzavalwa.