Psaltaren 63

1 En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

Yon Sòm David, lè l te nan dezè Juda a. O Bondye, Ou se Bondye mwen. Mwen va chache Ou ak tout kè m. Nanm mwen swaf pou Ou. Chè m anvi Ou nan yon peyi epwize e sèch kote nanpwen dlo.

2 Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

Konsa, mwen te wè Ou nan sanktiyè a, ak pouvwa Ou, ak laglwa Ou.

3 Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

Akoz lanmou dous Ou pi bon pase lavi, lèv mwen va louwe Ou.

4 Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

Pou sa, mwen va beni Ou tout tan ke m viv. Mwen va leve men m nan non Ou.

5 Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

Nanm mwen satisfè konsi avèk ma zo ak grès, e bouch mwen ap ofri lwanj avèk lèv ranpli de jwa.

6 När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

Lè m sonje Ou sou kabann mwen, mwen medite sou Ou nan vèy de nwi la.

7 Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

Paske Ou te konn sekou mwen. Nan lonbraj a zèl Ou, mwen chante ak jwa.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Nanm mwen kole ak Ou. Men dwat Ou fè m kenbe.

9 Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

Men (sila) ki chache lavi mwen pou detwi li yo, va desann jis nan fon latè.

10 De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.

Yo va livre a pouvwa nepe. Yo va tounen manje pou rena mawon.

11 Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.

Men Wa a va rejwi nan Bondye. Tout moun ki sèmante pa Li menm yo, va twouve glwa. Paske bouch a (sila) ki bay manti yo, va fèmen.