Psaltaren 63

1 En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

O GOD, thou art my God; early will I seek thee: my soul thirsteth for thee, my flesh longeth for thee in a dry and thirsty land, where no water is;

2 Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

To see thy power and thy glory, so as I have seen thee in the sanctuary.

3 Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

Because thy lovingkindness is better than life, my lips shall praise thee.

4 Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

Thus will I bless thee while I live: I will lift up my hands in thy name.

5 Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

My soul shall be satisfied as with marrow and fatness; and my mouth shall praise thee with joyful lips:

6 När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

When I remember thee upon my bed, and meditate on thee in the night watches.

7 Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

Because thou hast been my help, therefore in the shadow of thy wings will I rejoice.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

My soul followeth hard after thee: thy right hand upholdeth me.

9 Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

But those that seek my soul, to destroy it, shall go into the lower parts of the earth.

10 De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.

They shall fall by the sword: they shall be a portion for foxes.

11 Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.

But the king shall rejoice in God; every one that sweareth by him shall glory: but the mouth of them that speak lies shall be stopped.