Psaltaren 63

1 En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

En Salme af David, da han var i Judas Ørken.

2 Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

Gud, du er min Gud, dig søger jeg, efter dig tørster min Sjæl, efter dig længes mit Kød i et tørt, vansmægtende, vandløst Land

3 Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

(saaledes var det, jeg saa dig i Helligdommen) for at skue din Vælde og Ære;

4 Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

thi din Naade er bedre end Liv, mine Læber skal synge din Pris.

5 Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

Da vil jeg love dig hele mit Liv, opløfte Hænderne i dit Navn,

6 När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

Som med fede Retter mættes min Sjæl, med jublende Læber priser min Mund dig,

7 Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

naar jeg kommer dig i Hu paa mit Leje, i Nattevagterne tænker paa dig;

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

thi du er blevet min Hjælp, og jeg jubler i dine Vingers Skygge.

9 Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

Dig klynger min Sjæl sig til, din højre holder mig fast.

10 De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.

Forgæves staar de mig efter Livet, i Jordens Dyb skal de synke,

11 Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.

gives i Sværdets Vold og vorde Sjakalers Bytte. Men Kongen glædes i Gud; enhver, der sværger ved ham, skal juble, thi Løgnernes Mund skal lukkes.