Psaltaren 62

1 En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.

A minha alma espera sómente em Deus: d'elle vem a minha salvação.

2 Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.

Só elle é a minha rocha e a minha salvação; é a minha defeza; não serei grandemente abalado.

3 Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?

Até quando maquinareis o mal contra um homem? sereis mortos todos vós, sereis como uma parede encurvada e um vallado bambaleante.

4 De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)

Elles sómente consultam como o hão de derribar da sua excellencia: deleitam-se em mentiras; com a bocca bemdizem, mas nas suas entranhas maldizem (Selah)

5 Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.

Ó minha alma, espera sómente em Deus, porque d'elle vem a minha esperança.

6 Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.

Só elle é a minha rocha e a minha salvação; é a minha defeza; não serei abalado.

7 När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.

Em Deus está a minha salvação e a minha gloria: a rocha da minha fortaleza, e o meu refugio estão em Deus.

8 Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)

Confiae n'elle, ó povo, em todos os tempos; derramae perante elle o vosso coração; Deus é o nosso refugio (Selah)

9 Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.

Certamente que os homens de classe baixa são vaidade, e os homens d'ordem elevada são mentira; pesados em balanças, elles juntos são mais leves do que a vaidade.

10 Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.

Não confieis na oppressão, nem vos ensoberbeçaes na rapina; se as vossas riquezas augmentam, não ponhaes n'ellas o coração.

11 Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.

Deus fallou uma vez; duas vezes tenho ouvido isto: que o poder pertence a Deus.

12 Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.

A ti tambem, Senhor, pertence a misericordia; pois retribuirás a cada um segundo a sua obra.