Psaltaren 62
1 En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.
“For the leader of the music of the Jeduthunites, A psalm of David.” Truly my soul resteth on God alone; From him cometh my deliverance!
2 Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.
He alone is my rock and my salvation; He is my safeguard, I shall not wholly fall!
3 Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?
How long will ye continue to assault a single man? How long will ye all seek to destroy me, Like a bending wall, or a tottering fence?
4 De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)
They study how to cast me down from my eminence; They delight in falsehood; They bless with their mouths, but in their hearts they curse.
5 Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.
My soul, rest thou on God alone, For from him cometh my hope!
6 Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.
He alone is my rock and my salvation; He is my safeguard, —I shall not fall.
7 När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.
From God cometh my help and my glory: My strong rock, my refuge, is God.
8 Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)
Trust in him at all times, ye people! Pour out your hearts before him! God is our refuge!
9 Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.
Truly men of low degree are vanity, And men of high degree are a lie; Placed in the balance, They are all lighter than vanity.
10 Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.
Trust not in extortion; Place no vain hopes in rapine! If riches increase, set not your heart upon them!
11 Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.
Once hath God promised, twice have I heard it, That power belongeth unto God.
12 Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.
To thee also, O Lord! belongeth mercy; For thou dost render to every man according to his work!
